Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥ konung a-hell a. 49
lemnade, att derstädes förvaras, ett spån af frälsarens kors, förmodligen
infattadt i ett annat prydligt kors. Det var en gåfva af konung Balduin,
och så väl denne som patriarken i Jerusalem hade med ed bekräftat, "att ’
träspånet var af detsamma heliga kors, på hvilket Gud sjelf blef pinad."
Som tacksamhetsgärd hade Sigurd, och tolf män med honom, måst
svärja, att han af all sin magt skulle befrämja christendomen och, om ban
förmådde, upprätta ett ärkebiskopssäte i Norge: att spånet skulle vara der
konung Olof den Heliges qvarlefvor hvilade, samt att konungen skulle
påbjuda och sjelf erlägga tionde. Att korset sattes i Kastala-kyrkan var
således ett edsbrott, och folket ansåg detta som orsaken till de olyckor,
hvilka sedermera öfvergingo staden. Öfver högaltaret i kyrkan lät
konungen uppsätta en kostbar tafla, som han låtit göra i Grekland: den var
af koppar och silfver, hel och hållen förgyld och skönt besatt med
lysande stenar. Han ditlemnade ock ett helgedoms skrin, hvilket Erik
Edmund. Dana konung, gifvit honom, och en bok, Plenarium, en gåfva af
patriarken, den ban betraktade som en af sina kostbaraste klenoder. Den
var prentad med guldbokstäfver och förmodligen äfven med
miniatyrmålningar zirad. Konung Sigurd lät ock bygga kungsgård inom
borgmurarne och pålade alla närgränsande härader, äfvensom stadsboarne, att hvar
och en, som fyllt nio år, skulle årligen föra till borgen fem vapenstenar,
att begagnas till slungor, eller ock fem störar, spetsiga i ena ändan och
fem alnar långa. Minnet häraf qvarlefver ännu bland landtfolket, men
hänföres af dem till den långt yngre ombyggnaden af Bohus slott.
Den tiden fanns lif och rörelse på den nu så öde klosterkullen. I den
vapenprydda kungssalen, midt på hvars golf en eld lågade, suto
hofmännen kring dryckesborden, berättande sina bedrifter i främmande land, under
sin unge, ridderlige konungs anförande, eller lyddes de till skaldens sång,
som i ett s. k. "drapa" behandlade samma ämne. Man fick der höra,
huru konung Sigurd, vid sjutton "vintrars’’ ålder, full af förhoppningar,
gungade öfver böljor blå till fjerran trakter, sökande äfventyr och rykte:
huru han vid Lissabon och flerastädes drabbade samman med hedningarne,
och först pä tredje året landade vid "Akersborg" hvarifrån han red upp
till "Jorsalaborg" (Jerusalem). Man fick äfven höra huru han sedan var
Balduin, Jorsala-konung, hehjelplig att eröfra Sidon från de otrogna,
äfvensom om hans vistelse i "Myklagård" m. m. Men var der ena dagen
glädje och gamman, så funnos deremot andra tillfällen, då "Gramr"
(kon-nugen) satt lik ett åskmoln i högsätet och en hemsk tystnad rufvade
öfver gästerne. Ty konung Sigurd var ofta svårmodig och besynnerlig till
lynnet: måhända saknade ban under regeringsbekymren sitt glada,
bragdrika ungdomslif. Stundom närmade sig detta tillstånd fullkomligt vanvett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
