Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
kosrttxga-hella.
Sigurds stambo, stupade. Striden lyktades sålunda att Sigurd gaf sig
derifrån och for norr i Viken, härjande vida omkring. Om hans vidare
bedrifter och grufliga ändalykt blir på ett annat ställe tillfälle att tala.
Konung Harald Gille hade för de sina yttrat, att ban på Irland
qvarlemnat en äldre son, vid namn Östen, (Augustin). Det är ett drag af
rätt-känsla som hedrar dessa rå tider, att så fort de båda unga konungarne
kommit till väldet, beslöto de och deras förmyndare att till Norge låta
af-hemta deu äldre brödren och insätta honom till delaktighet i regeringen.
Dock må man icke deraf sluta, att enighet och broderskärlek i längden
bibehöllo sig de unga konungarne emellan. Konung Inge, den ende
ägta-tödde af Harald Gilles söner, hade ett fagert ansigte med gult lockigt hår.
T slaget vid Mynne, mot Magnus Blinde, bar Thiostolf Aleson honom, då x
ännu helt späd, på sina armar och gick under fanan i hetaste striden,
hvarunder han pä alla sidor hårdt ansattes af fienden och dervid fick konung
Inge det lyte som han sedan behöll i all sin lifstid, att han blef puckelryggig
och hans ena ben kortare än det andra, samt så svagt att ban knappt kuude
gå. Han var vänlig i sitt tal, blid i umgänget, frikostig och följde gerna
höfdingarnes råd uti landets styrelse. Äfven var han mycket älskad af
allmogen och största delen af undersåtarnc höll sig till honom. Konung Sigurd
var en stor och stark karl, trottsig och öfverdådig; deruti liknade honom
konung Östen, dock var denne något mer mån om hvad som var sannt
och rättvist, men ban var nidsk och girig. Vid en strid i Bergen mot
konuug Inge och hans män stupade konung Sigurd. Äfven Östen blef
sednare (1157), vid Foss kyrka i Ranrike, tillfångatagen och afrättad,
hvarom framdeles. Efter dennes fall togo hans anhängare till sin hufvudman
hans brorson, den tioårige Hakon Härdabred (Skuldeibredj, "son af Konung
Sigurd. Harald Gilles son, och en bohusländsk trälinna. Detta parti, hvars
mest. framstående höfdinge var Signrd af Reyre, hade till en början
sitt tillhåll uppe i Götha rike; men, sä snart de kände sig tillräckligt
manstarka, kommo de (1150) anryekande mot Konghäll, der Gregorius
Dagsson, konung Inges pålitligaste man, låg för att värja landet. Denne,
som icke ansåg sig tillräckligt manstark, och ej heller tyckte sig kunna
lita på stadsfolket, fann den gången rådligast att begifva sig derifrån med
blott tvenne fartyg. Han hade dock icke hunnit långt norrut i
skärgården, då han mötte tre andra konung Inges höfdingar, nemligen konungens
fosterbröder Gyrd Amundsson. Haldor Brynjolfsson som ägde gården
Vetta-land, i Strömstadstrakten, och Simon Skalp, konung Östens Baneman. De
hade nu tillsammans elfva fartyg, och glad öfver denna förstärkning,
återvände Gregorius till Konghäll. Men under tiden hade Hakon tagit staden
i besittning och höll just ting utanför densamma med stadsfolket, som der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
