Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 konunqa-hella.
nor, började nu kallas ’ Birkebener,* d. v. s. björkeben, emedan de, i brist
af andra plagg, omlindade sina ben med björknäfver. Då Osten Meyla
stupat i slaget vid Re, 1177. togo lians medhällare Sverre, som då irrade
omkring i Vermland, till anförare, och gåfvo honom, på nuvarande
gäst-gifvaregärden Sörbo, konunganamn. Han säges dock ogerna hafva
härtill samtyckt. Oerhörda blefvo de ansträngningar och försakelser, genom
hvilka han, med dessa råa röfvareflockars biträde, dem hans öfverlägsna
snille innan kort omskapade till diciplinerade soldater, kunde bana sig väg
till den verkliga besittningen af Norges krona Under hans anförande
hemsöktes Konghäll tvä särskildta gånger at’ birkchenarne Första
gängen sedan Sverre, i Venershorgstrakten, slagit Simon af Seirksvik. Han
tog då i Konghäll mycket af de mäns gods och förmögenhet, som at’
fruktan flytt derifrån, och ådörnde staden böter af tjugo ’ vägda mark."
Andra säga att det var abboten i Konghälls kloster, som måste punga \
ut denna summa fi 180). Sverre qvarstudnade dock den gången icke
mer än två nätter; ty ban tänkte, som rimligt var, att de, som undflytt,
skulle snart komma manstarkare igen. En annan gång sporde Sverre att
konung Magnus var i Konghäll — Erling jarl hade redan 1179 stupat i
slaget pä Kalfskinnsåkern vid Trondhjem. —• Sverre begaf sig till
Konghäll och ankom helt oväntad. Der blef då en skarp strid, men icke
synnerligt manfall. Konung Magnus gick om bord och seglade undan
nedåt elfven, dock lyckades Sverre bemäktiga sig några af hans skepp,
hvilka uppbrändes.
Två särskilda gånger måste konung Magnus, af sin motståndare
slagen, fly till Danmark. Rörande hans sista återkomst derifrån, förmäler
krönikan: ’Asbjörn Jonsson, en af konungens män, kom, fjerde dag påsk,
till Konghäll, hvarest han sammankallade borgrarnc, och tog till orda,
sägande konung Magnus vara till staden att förvänta, med mycket folk.
nan framhöll huru nödvändigt det vore, att taga väl emot konungen, och
att denne ville vara dem en nådig herre, derest de ville visa honom
heder och lydnad. Ilan nämnde ock att konungen väntade sig mjrcket
medhåll af höfdingarne i Viken, till styrka för sitt like, hvaremot ban
lofvade dem stora förläningar och sitt beskydd. Föredraget, i hög grad
vältaligt, vann stort bifall hos borgrarne och icke mindre hos bönderna.
Söndagen efter påskveckan, kom konung Magnus till staden, med
tjugofyra fartyg, och då anställdes emot honom en stor procession, till
betygande af folkets glädje öfver hans återkomst. Derpå gick han in i
staden, och var i dryckesgille, hos ett fruntimmer vid namn Ragnhild.
Derstädes befunno sig äfven, i hans töljc, många höfdingar, såsom Orm
Konungabroder, Munan Göteson, Halkel och Åsbjörn Jonssöner, Harald, en son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
