Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* INLAND.
145
liket, och då de sett hvart ut röken slagit, ha de falskeligen trott, att
derifrån skulle den döde dernäst komma. Hvilken vidskepelse nu är,
igenom pastorernes nit och flit i christendomens öfning, (Gudi lof) utrotad."
I socknens kyrko-bok förvaras en ganska interessant berättelse,
uppsatt af en ung man inom pastoratet, som på berömligt sätt nitälskar för
fornlemningarne och deras kännedom. Den handlar om en undersökning
af ett par forngrifter på Dagholmen under Norra Anrås, som den 25 Juli
18ßO företogs af tvenne för lärdom högt aktade män. På en ås, mellan
bergen midtpå holmen, befanns en af menniskohand tillskapad upphöjning
och der öfverst en s. k. skeppssättning, 33 fot lång. Gräfning begyntes
i dennas östra ända. Vid ett spadtags djuplek träffades mindre stenar,
lagde i rundel af 3 till 4 fots diameter. Jordmånen svartmylla och
derunder fin, gulaktig sand. Derpå låg en brynsten 16 tum lång, smal och
ganska jemn. En likadan krets fanns vid gräfning i motsatta ändan af
skeppssättningcn och inom cirkeln hittades i sanden ett mycket rostfrätt
jernstycke. För öfrigt sågs i sanden, temligen märkligt, en två tum djup
svart rand af kol och askblaudad jord.
Å den ifrågavarande åsens östra del, finnes ett kummel eller hög i
eliptisk form, 5 alnar långt och hälften så bredt. Ytan består af
sam-mankastade kullerstenar. En tredjedel från bredaste ändan uppbröts
stenlagret på ytan, hvarunder ännu ett hvarf stenar yppade sig, men derefter
sand. Derunder fanns en kupig jernpjes och dessutom tvenne särdeles
väl bibehållna bucklor, äfvensom åtskilliga mindre bitar, allt af bronz.
Vidare G stycken perlor och några fragmehter af mennisko-refben. Under
fortsatt gräfning funnos flera förrostade jernbitar: men i anseende till regn
och nattens inbrott måste undersökningen afbrytas.
Följande dagen rengjordes fynden. Deu kupiga jernpjesen ansågs
vara ett slags kokkärl och jernbitarne stycken af ett svärd.
Bronsbucklorna voro vackert arbetade och inuti deiu qvarsutto klutar at’ något slags
tyg. De öfrige bronzpjeserne befunnos vara stycken af ett spänne m. m.
Häraf framgår, att i stenrösct funnits obrända lik och saker ej allenast
af bronz meu älven af Jern: i skeppssättningcn deremot brända lik och
saker af jern.
Jörlaiula hette fordom "Jorulönd." Kyrkan blef, liksom Solberga,
ombyggd straxt efter 1720. Den lärer i äldre tider varit helgad S:ta Anua,
hvars bild, af ek skuren, står i sakristian, bärande på högra armen Maria
och på den venstra Cbristus. Här finnes ingenting anmärkningsvärdt,
utom det att kyrkogården blifvit trädplanterad af en Linnés lärjunge, som,
född här i socknen, efter densamma kallade sig Jörlln. nan ligger
begrafven i sina föräldrars graf, tätt intill kyrkan, på södra sidan. I en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
