Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 INI. AND.
skulle han böta tre mark till biskopen, skilja qvinnan från sig. gå till
bigt och fullgöra ådömd penitens. Det enda fall då fadderskap fick
passera. utan att anses som hinder för ett fortsatt äktenskap, var när ett
äkta par bodde afsides, långt ifrån andra. och barnbörden kom så hastigt
på. att icke andra qvinnor kunde komma tillstädes, då, i fall barnet var
svagt ocb troddes icke komma att lefva, skulle föräldrarne vara faddrar
och sjelfva döpa detsamma, men icke derföre skilja sitt hjonelag — "ty
det var ändock bättre än om barnet skulle dött hedniskt". — I afseende
på tiden, då det var tillätet att ta£a sig hustru, fanns en hel hop
småaktiga bestämmelser, införda af presterna för vinnings skull. "Ingen må taga
sig hustru, sedan nionde veckan före påsk ingått, eljest gör han sig
förfallen till tre marks böter; men tager han hustru sedan sjette veckan före
påsk ingått, har han förverkat gods och säkerhet. Sammalunda må ingen
taga sig hustru efter tredje veckan före Micbaeli-dag och ingen sedan tredje
veckan före jul ingått: gör man sig till ettdera saker, böte tre mark till
biskopen. Tillåten tid att taga sig hustru är söndags afton, så ock
män-dags afton: nu sker det på tisdags afton, böte tre ören: onsdags afton
tillåten tid, men sker det på thorsdags afton böte tre mark: fredags
afton tillåten tid, men sker det på lördags afton, böte tre mark etc.
etc." — Tjenstepigor och grannqvinnor skulle vara tillstädes vid hvarje
qvinnas harnsbörd, tills barnet blifvit framfödt, och icke gä ifrån henne,
innan de lagt det till hennes bröst. Var barnet dödt, då män sedan
kommo in till henne, och kunde på detsamma ses märken efter hand eller
Snöre, ansågs det som säkert att barnet blifvit qväfdt eller strypt.
Talade modren då redigt, ansågs hon såsom den der tagit sitt barn af daga:
hon hade då förverkat gods och säkerhet, måste fara till ett hedniskt
land och fick aldrig mera komma bland christna. Men talade hon i
yrsel, när männen kommo in till henne, var hon från åtal fri, skulle endast
bigta för en prest, men ingenting böta. — Sin hustrus förmögenhet fick
mannen icke utan hennes samtycke föra ur landet. Honom ålåg det, att
förvalta bådas andelar i boet till deras ömsesidiga tarf. Nu fick man till äkta
en mö; då fick paret icke lägga sina egodelar tillsamman, utan deras
samtycke, som voro berättigade till arf efter dem. Men fingo de barn, sig
till rätta arfvingar, ägde de att lägga samman sina egodelar, huru de
bäst ville. Fick man en enka, som hade barn i lifvet, och ville man
sammanslå sin förmögenhet med hennes ("leggia felag vid hana at hvaro"),
då skulle man instämma barnens målsmän, för dem uppräkna hvardera»
af de kontraherande egodelar, och visa att hans andel var större än
hennes. Hade de sålunda lagt sina egodelar samman, fick det icke rubbas
Men hade dermed annorledes tillgått, kunde det. dragas inför tinget, så
21MA 64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
