Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISINGEN, ÖCKERÖARNE M. M.
159
och de andra läns höfdingarne sig ingen annan utväg, än att lemna. Sigurd
en häst, på den ban svingade sig upp, och red undan till skogs. Slutet
blef att Sveinki återvände hem till sitt, men Sigurd Ullsträng kom ined
knapp nöd, landsvägen, till konung Magnus, norr i Trondhjem, och
berättade honom huru resan aflnpit. Då sade kolningen: "nå, behöfde du
mina länshöfdingars bistånd?" — Sigurd, illa belåten med sin resa, tänkte
på hämnd och äggade konungen mycket.
Konung Magnus lät laga. i ordning fem fartyg, och när de voro
färdige, seglade ban söder utmed landet och sedan öster till Viken. Då han
hunnit dit, undfägnades han ståtligt af sina länshöfdingar. Konungen
uppenbarade för dem, att han önskade råka Sveinki. — "Jag må säga
eder, sade han, att mig tycks, som ban hade för afsigt att blifva
konung i Norge." — De svarade att Sveinki var en både mäktig och
tilltagsen man. Nu for konungen ur Viken, tills han kom framför Sveiukis gård.
Då bådo länshöfdingarne att först och främst, få gå i land, för att inhämta
nyheter. Så snart de landstigit, få de se hvar Sveinki kommer tågande
från sin gård, i spetsen för eu viil beväpnad skara. Länshöfdingarne
hålla då upp hvit frids-sköld, och när Sveinki ser detta, låter han sitt folk
stanna, men går sjelf de ankommande till mötes. Dä tog Kolbein
Klacki sålunda till orda: "konung Magnus sänder dig Guds ocb sin
helsning, han beder dig betäuka din egen heder och konungens höghet och
icke envisas att trotsa honom." Kolbjörn erbjöd sig att medla frid dem
emellan, och had honom emellertid hålla sitt folk stilla Sveinki lofvade
detta, sägande sig endast derföre hafva dragit ut. att de icke skulle
nedtrampa hans åkrar. Derefter begåfvo sig höfdingarne till konungen och
sade att allt var öfverlemnadt till hans afgörande. Han svarade: "snart
är min dom fälld, fare han hädan af landet, och komme aldrig åter till
Norge, så länge jag sitter vid regeringen: må han ock lemna ifrån sig
alla sina egodelar." — De sade: "Månne det icke skulle anstå dig bättre
och vara ett godt föredöme för andra konungar, om du sände honom ur
landet, men iät honom behålla sin förmögenhet, så att den medgaf
honom att lefva bland mäktiga män: men aldrig må han komma hit åter,
så länge vi äro dina höfdingar. Du handlar då som en mäktig man
anstår. Tänk härpå herre! och gör afseende på vår förhön. — Konungen
sade: "lare ban genast bort." Sedan begifva de sig till Sveinki, säga
honom blida ord från konungen, men att konungen beder honom fara ur
laudet, sålunda bevisande sin undergifvenhet, — "ty det anstår ju hvar
och en att visa konungen vördnad, betänk detta.’ —Då svarade Sveinki:
"eu förändring har inträffat om konnngen nu sänder mig blida ord; hvi
skulle jag då vika ur landet och från mina egodelar? nej bättre synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
