Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
HISINGEN. rtCKERÖABNE M. M
Hon var då, sedan tre år tillbaka, enka efter Knut Porse, och deras
tvenne unga söner, hertigarne af TTalland och Sarnsö, Hakon och Knnt,
voro troligen med i sällskapet. Hennes äktenskap med Porsen — en
uppkomling — må lör svenska ögon synas huru opassande som helst, så var
hon till sin börd en norsk prinsessa, och i det landet var konungadöttrars
äktenskap med undersåtare alldeles ingenting ovanligt. Äfven prinsessan
Eufemia, sa uppkallad efter sin mormor, Hakon Håleggs drottning, var
ined på resan. Ilon var då i sin mest blomstrande ålder och fästmö nu
redan i tolf somrar. Trakten, sådan den då var, passade verkligen
ioi-en midsommars-utflygt Den bullrande och larmande staden, på hinsidan
Elfven, fanns icke då. Man såg för sig i stället en grön, leende slätt,
der hjordar och hästar*) gingo i bet. Den hörde under en by, Eklanda,
i Örgryte socken. Örgryte kyrka syntes förmodligen redan då i fjerran,
fast utan torn. och ät andra hållet blickade Gamla Elfsborgs slott mörkt
ner från sin höjd, speglande sig i Elfven Hvad vi nu kalla Klippan,
hette dä "Skinnare-klippan’’, förmodligen bodde der garfvarc. Hög
timmerskog sågs bär och der**) och pä höjderna lummiga ekar. af hvilka nam-
D _
net "Ekelundsgatan’’ är ett minne. At vester kunde konungen från sina
fenster njuta anblicken af hafvet, hvaraf äfven på afbildningen sid. 169
en liten skymt visar sig i fjerran bland bergen. Mest storartad är dock
utsigten öster ut, öfver den vida, herrliga dal, genom hvilken Elfven
slingrar sig tills den försvinner bland luftiga berg. Särdeles visar Ramberget,
från detta håll, djerfva konturer som påminna om södern.
Med konungen var ett talrikt följe och hela det svenska rådet. Men då
de handlingar, som här utfärdades, endast angå svenska ärender, så vet
jag icke oin de norska riksräderne äfven voro tillstädes. Det var eljest i
konung Magnuss valakt öfverenskommet, att det ena rikets råder icke
skulle komma inom det andras landamären: man kan dock visa
undantag ifrån regeln. Magra äro de underrättelser vi äga om hvad som pä
denna utflygt sig tilldrog. Hertiginnan Ingeborg hade då. redan för 14
år sedan, med svenska rådets bifall, till Biskop Carl i Linköping
öfverlå-tit Skielldoviks gärd i Östergötland, som ersättning för 500 mark
penningar, dem biskopen utlagt till landets behof, och gåfvan hade af konung
Magnus, 1.521, i Varberg blifvit bekräftad. Biskop Carl hade sedan på
ifrågavarande gärd låtit uppföra kostbara och herrliga byggnader. —
Skjelldovik är nemligen samma ställe, sora i historien sedermera blifvit
bekant under namnet Stegeborgs slott och man har der förr sett biskopens
familjevapen (Bååt) uthugget öfver en port. Men konungen hade seder-
•j Märk "Hlitliagcn." ’ ") Mark "Masthugget "
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
