Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
HISINGEN, ÖCKERÖARNA M. m. 185
Rau sände bud till konung Sven i Danmark, att denne skulle,
påföljande våren (1062), komma honom till mötes vid Elfven och slåss, så att
de då kunde afgöra, hvem landet skulle tillhöra, och endera sedan hafva
begge rikena. Som mötesplats• utsattes Tnmmelhed i Thorslanda socken,
eller rättare sagdt sjön der utanföre. Dertill bjöd konung Harald ut full
leding af hela Norge, och när våren kom, sammandrog han en stor
krigshär. Då lät konungen skjuta ut det förutnämnda stora skeppet i vattnet
och i dess framstam uppsätta drakhufvuden. Och när allt var redo, höll
han ut ur än med draken, — "Och qvinnorna stodo på stranden", säger
skalden Thiodolf, -som sjelf var tillstädes, "de begapade det ståtliga
fartyget, som om de sett tecken på himmelen, och beundrade årornas jemna
rörelser, hvilka syntes liksom ett par väldiga örnevingar etc."
Konung Harald var till utseendet en ståtlig man med blekgult här och
skägg: det sednare bar han kortklippt, men brukade långa kampar d. v.
s. mustacher. Hans ena ögonbryn var något högre än det andra. Han
hade stora händer och fötter, dock båda delarne väl vuxna. Fem alnar
var hans längd, d. v. s. sådana alnar som rlå brukades. Han var i
hvardagslag sedig och allvarsam, liknande deruti sin halfbroder, konung Olof
den Helige. Han var grym mot sina ovänner och straffade strängeligen
alla förbrytelser. Han var öfvermåttan vapcndjcrf i strid ocb segersäll i
all sin tid. Alla de, som följt honom i härnad, hafva intygat, att då ban
var stadd i någon stor våda och måste hastigt fatta ett beslut, föll han
alltid på det råd, som alla efteråt insågo hafva varit det bästa. Hans
bedrifter i fjerran land i ungdomen lefde länge efteråt i skaldernes
sånger: i Afrika sades ban hafva eröfrat inalles 80 städer och äfven med
lycka fört krig på Sicilien och i Palestina, såsom anförare för grekiska
kejsarens elit-trupp, Väringarne. Han förvärfvade derunder oerhörda
rikedomar, som efteråt blefvo medlet att ernå Norges krona. Sjelf har han
diktat sånger öfver sina egna bedrifter, af hvilka en del hunnit till våra
tider: Hvarje stanz slutar med den vackra refrängen:
"Tho lætr gerdr i Gördom
Gullhriugs vid mer skolla" —
Likväl tycks mig ungmön i Garda,
Den ringprydda, hittills försmä! —
hvarmed han syftade pä Elisif, konung Jarisleifs i Gardarike dotter, den
han ock på hemresan medförde som brud. — Dock, sedan den tiden
hade tjugetvå år förflutit och mycket hade blifvit annorlunda. Sjelf var
konungen på fyrationdesjunde året. Med honom var nu hans mätress Thora
Thorbergsdotter. af den mäktiga Armödlingaslägten *). den yppersta i Norge
•| Samma slägt som Erling Vidkunsson, s« »id. 9.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
