Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 hisingen, öckkköakka, m. m.
hvarmed han framförde detsamma. De styrde till Öckeröarna. Men då
de der i hamnen nedfirade ankaret, surrade spelet, kring hvilket
ankarlinan var lagd, med sådan fart omkring, att det fattade eld af friktionen.
Besättningen trodde att tåget skulle brinna, de vätte ett tält, ämnande
dermed släcka elden; men junker Magnus fann på ett hurtigare råd, ban
hällde ut en bytta, innehållande dricka, öfver spelet, hvarigenom elden
släcktes. Då de kommo i ankarläge, vid sidan af de andra fartygen,
nådde Korssudens bakstam upp till tältåsarne på Oialssudeu och de andra
skeppen. Dess däck stod 9 alnar högt ofvan vattnet: så att detta var
det största skeppet af alla, som då der voro samlade, änskönt alla
till-städesvaraude äldre personer sade, att de ännu aldrig sett så stora fartyg
tillsammans i en leding. Det kom en stor förskräckelse öfver bela
Halland och Danmark, vid ryktet om dessa krigsanstalter, och alla dömde
att motstånd här t jenade till intet. Vidare om konung Håkons v istelse på
Lindholmen finner man i föregående, (sid. 169 och 170).
Men då, oaktadt flera påminnelser, danska konungen icke brydde sig
om att hålla den vid GuUhergseid ingångna förlikningen, tog konung
Håkons långmodighet år 1256 slut. Pä våren nämnde år, befann han sig
i Bergen, och lät der sätta sitt skepp Olafssuden i sjön. sägande sin afsigt
vara, att fara norr ut till Trondhiem. Men när lartyget kommit ut på sjön,
lät ban styra söder ut. Han hade förut sändt bret till sina höldingar i
Viken, att intet köpmansfartyg skulle få segla längre söder ut än till Ocker:
öarna, der skuHe de afvakta konungens tillstånd, innan de fingo segla
vidare. Konung Hakon seglade öster ut längs landet, och då ban kom till
Viken’"), lade han först till vid Tönsberg. Härifrån sände han
uppbåds-skrifvelser öfver hela Viken, och stämde alla sina dervarande höfdingar
till sig. Der församlades dä en stor flotta af hvarjehanda fartyg, med
hvilken konungen styrde söder ut till Öckeröarna. Ryktet förkunnade att
hans flotta bestod af inemot 300 skepp. Då konung Hakon kom i
Öcker-ösund |Kalfsund?) sände ban en del af sin krigshär vidare söder ut tiil
Halland, som dä var danskt**), och befallte att ödelägga landet med
*) Under benämningen "Vikln" förstods egentligen vida mera än Bohuslän, I v derunder
inbegrepos Gröuafvlke, Vestfold, Vingulraürk och Alfheimar, af hvilka det sistnämnda omfattade
Bohuslän och ännu något mera, ja, i äldre tider förstods under detta namn allt hvad som låg
mellan Götaell" och Glommen, ända upp till Edaakog. "Vikin" var således rätteligen landet å
ömse sidor om Christiania-fjorden. Men efterhand inskränktes denna benämning till östra
kusten, n. r. Bohuslän, som kallades "Vlksldan," medan den vestra hette "Limgardssidan". Ännu
senare mena» med "Viken" endast norra Bohuslän, det fordna "Ranrlkl," hvaremot den södra
delen kallade» "Elfanjsla," nu "Elfsrsael". I våra dagar delas Viken i två underafdelningar;
"Norrviken" och Sunnerviken," hvadan det kollektiva namnet stundom står i pluralis "Vikorne",
Beskrifningen öfver fälttåget anföres såsom den finne» i Hakon Hakonsson* saga,
ehuru der något oredig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
