Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
MAKSTRAND.
I
omkring, så är det mycket möjligt, att Hvitfcld bär begått ei: af sina
mänga inadvertenser och satt Mariekyrkan (Vårfru) i Opslo i stället för
Mariekyrkau i Marstrand, som troligen varit honom obekant. Då
Konghäll vid denna tid befann sig i hertig Eriks händer, och konung Hakon
naturligtvis borde vara nära till bands der orolighcter voro pä färde, och
ban dessutom äfven torde varit ganska angelägen, att, sä fort möjligt var,
få höra utgången af underhandlingarna i Köpenhamn, är ganska antagligt
att han med de sina vistats i Marstrand.
År 1313 d. 13 Juni utgaf Hertig Erik härstädes ett skyddsbref förde
borgare frän staden Campen, hvilka i hans underlydande län kommo att
idka handel. Flera förmåner tingo dessa följande året, genom en annan
skrifvelse Irån Opslo. Af denna senare erfar man, att det da tör tiden
icke fanns nägon bestämd tulltaxa, åtminstone för utgående sill; men att
uppbördsmännen ägde att uppbära tull derföre efter eget behag (!). Men
nu samtyckte hertig Erik. pä rådets i Campen framställning, att
campen-serne skulle hädanefter fä erlägga en bestämd tull tör hvarje läst*)
Vidare medgafs, att de, under silltiskctiden, skulle i landets skogar fa hugga
ved till sitt behof, samt att de, dä de gjorde sig förfallna till brott, skulle
straffas efter norsk lag, men i fall de brottslige undkommo, skulle rädet
i Campen låta afstraffa dem pä norska auktoritetcrnäs reqvisition.
Länge räckte det gamla vikingalynnet hos norrmännen, ocb det
an-sägs ännu på 1300-talet knappast skamligt, till och med för högt
uppsatte män, att, vid förefallande behöfver, våldföra sig på främmande
köpmäns egendom. Knnt Porse, sedermera hertig af Halland och Samsö, som
redan stod i ett ömt förhållande till Ingeborg, hertig Eriks enka, var
bland deras antal. Han och hans män plundrade 1323 en s. k. "kogga"
i Marstrands bamu och borttogo derifrån penningar och varor. Men un
bar det, så till, att penningarne räkade tillhöra svenska prester eller
prest-ämnen, som studerade i Paris, och skulle till dem öfverföras af en herr
Hemming, kanonikus i Vesterås, hvilken omständighet gjorde Porses
handling, äfven i den tidens tycke, till en himmelsskriande gudlöshet. Man
har ännu ett bref, en fullmakt, från Porse, daterad Varberg d. 13 Jan.
1324, uti hvilket ban framstår som en ångerfull syndare, lian uppdrager
deruti åt »herr Olof med guds nåde erkebiskop i Upsala ocb Carl med
samma nåde biskop i Linköping" ... att nästkommande Michaeli dag åt
de klerker, hvilka förlorat sin egendom i det fartyg, som af honom och
hans folk förra året, sorgligt att omtala**) blef i "Malstråitds" hamn an-
) "Pro navibus suis ibiduui sarcinamlis pro qnalibet lasta teutonica Ualeciujn solrpant
l]ominc theloniæ sex denarios novorum et lcgalium sterliugorum".
**) "proh dolor!" står der i dokumentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
