Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lane härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 LANE
Saml rike ocli land tillika,
Unn säger sig hafva herr Axel sä kär,
Uun vill honom aldrig svika." —
— "Ilar hon sin Iro bortlofva! för sann,
Då bör hon den hålla ined ära;
Bär äro väl liera al grefvestànd
Så maklig Som hon månde vara." —
— "Väl äro här »rcfvedöttrar fler’,
Så sköna och så rika;
Men ingen skön som Valborg är,
Ej heller så ilj gilerika." —
— "Med magt kan du henne icke få,
Ty del vore skaiu ati höra;
Med va|ien — om du henne vinna må —
Kan sig herr Axel ock lüra." —
last. vred Mel Hakon, konungens Son,
Och vred så gick ban ut.
Der fiiöite honom lians skrifiefader from.
Som kallas Svartehror knut.
— "Hvi går min herre så s orgel ig fram?
Hvarthän slår lians begäran?
Ar honom påkommen någon moigång slem,i
Då sägen mig det min herre!" —
— "Sior moigång är kommen mig uppå,
Som (vingar mig aldramest;
Skön Valborg kan jag icke lå,
Herr Axel har henne lås!," —
Hafver herr AxM skön Valborg fäst,
Han henne ej hein f.kall föra;
Deras härkomst ligger j klostret här näsi.
Som J skulen se och höra.
Af älei, hög och förnäm stam,
När’ syskonebarn de äro;
En fru dem båda till dopet Tram
Pä Högeborgs sloll månde härå.
Dopsyskon äro nil derföre de,
Allt för vår klosierräit,
Derhos kunna vi erfara och se,
De äro i tredje slägt.
’) af "synia," neka.
härad.
Min herre skrifver af landet ut,
Capitlel skola de lyda,
llerr Axel får icke den ädla till brud,
Vi vele honom det förbjuda." —
Men lyckan hon vänder sig etc,
Det var Hakon, konungens son,
Han säger (ill svenneriia så:
J bedjen jungfru» morbröder fromm’
Till mig i stugan ingå!" —
De grefvar ställdes vid bredan bord
Med tukt och mycken ära:
— "Vår nådige herre oss sände ord,
Dan säge oss sin begäran!" —
— "Om eder systerdotter skön,
Med henne alt lefva i ära,
Eder jag beder: mig henne ej sön’! ’)
Det är min bästa begäran." —
Svarade hennes morbröder tre,
De blefvo sä glade (ill mod:
— "Väl är skön Valborg lödd, ty se
En kongason lofvar sin (ro!" —
De ädle herrar och grefvar försann,
De klädde sig uti skinn;
De gingo i höga Inftssalcn fraui,
Für Malfred, drottningen, in.
Dronningen Malfred, den mäktiga fru,
De helsade med lukt och sinne,
Dernäst stolts Valborg, den’ädla brud,
Den skönaste der var inne.
— "Väl dig, kära systerdotter skön,
Väl dig den stund, du må lefva!
Om dig beder Hakon, konungens son,
Honom viljora vi dig gifva."
— "Hafven J mig bortlofva! nu,
Då vill jag eder det säga,
Herr Axel går aldrig utur min hug
Helst lyster mig honom all ega
Svarade hennes morbröder (re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
