Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bandholtz, nr 1823, † - Friherrliga ätten Banér, nr 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 BANDHOLTZ—BANÉR.
kyrkoherden i Norrköping,
utn. superintendenten, mag.
Johannes Petri Lothigius och
Catharina Valentinsdotter
Hökert [Öä].
Son:
Abraham Bandholtz, adlad
Bandholtz, f. 1678 16/11 i
Norrköping; korpral vid livreg:t
till häst i mars 1700;
kvartermästare därst. 1701 27/2;
adjutant 1702 1/3; sekundkornett 1703 85/4; kapten vid
Taubes dragonreg. s. å. 12/12; förrättade under
belägringen av Posen 1704 majorstjänst; major vid
sistn. reg.1 1709 2/3; fången vid Perevolotjna s. å.
1/9; återkom ur fångenskapen 1722 7/5;
överstelöjtnants titel! s. å. 26/6, med tur från s. å. 26/6; placerad
med ryttmästares indelning vid södra skånska kaval-
lerireg:t s. å. 1/9; adlad 1727 4/8 (introd. s. å. under
nr 1823); majors indelning 1729 28/2; överstelöjtnant
i reg:t 1735; avsked från reg:t 1737 17/2 och
utnämndes då till överste och kommendant på Varbergs
fästning; † 1742 9/5 i Varberg, barnlös, och slöt
således själv sin ätt samt begr. s. å. 14/5 på Träslövs
kyrkogård i Halland vid västra kyrkogaveln; hans
porträtt förvaras ännu i kyrkan. Han var en av
konung Carl XII:s tappraste och lyckligaste
krigare; vistades under fångenskapen i Galitj,
därifrån han efter flera års förlopp blev frigiven
[Lk]. — G. (1712?) i Galitj m. Maria
Baumhauer i hennes 2:a gifte, † 1745 5/12. ’Hon var född
i Brabant och gift 1:a gången i Königsberg, varifrån
hennes senare man lät, år 1712, henne, som då var
änka, komma till sig i Galitj.’
1 Bbl.
Friherrliga ätten BANÉR, nr 22.
Urgammal frälsesläkt; introd. 1625 under nr 17 bland adelsmän, men uteslöts då den förlänades
friherrlig värdighet; friherrlig 1651 20/12; introd. 1652; en medlem (Axel, Tab. 17) erhöll grevlig
värdighet 1719 19/4, men ej introd.
Ätten har utgrenat sig i grevliga ätten Banér, nr 11.
Äldre släkttavlor härleda denna släkt från Danmark och anse den vara av samma stam som den danska
ätten Banner (Høeg), men något samband dem emellan kan ej uppvisas, och i Danmark har intet stöd
därför vunnits. Namnet Banner el. Banér har hos båda hämtats från vapnets banerliknande utseende,
men deras vapen äro väsentligt olika. Svenska släkten för en spets från sidan, den danska en i rött
och vitt ginstyckad sköld. Ett stöd för den danska härkomsten har man velat finna däruti, att den
svenske Knut Eskilsson skulle hava ägt Olinge i Danmark, men detta bevisar här intet, ty godset
Olinge fick han med sin hustru, vars moder var dotter av Peder Åkesson, som på 1430-talet skrev sig
till Olinge. Om även ett och annat frändskapsband inom den svenska släkten är dunkelt och ännu
outrett, så är dess uppsvenska börd dock ostridig. En och annan, som att döma av vapnet, boningsort och
andra förhållanden otvivelaktigt varit av denna ätt, har här av brist på anknytningsled måst utlämnas.
— Att den på riddarhuset befintliga äldre genealogien är för de första släktleden alltigenom en
frihandsteckning utan ringaste skäl och bevis, torde bäst framgå därav, att den Isak Isaksson, som där
kallas den gamle och är fullmyndig man 1380, uppgives såsom sonsons son till en annan Isak,
förnäm herre i Skåne, som levat 1323.
Tvenne grenar hava fortlevat i utlandet, en i Holland och en i Italien, men synas nu vara
utslocknade. Den förra skall härstammat från en son till riksrådet Sten Axelsson Banér (Tab. 10), vilken
son 1605 lämnade fäderneslandet och bosatte sig i den nederländska staden Deventer; ättlingar till
honom levde ännu i mitten av 1700-talet. Den senare grenen skall härstammat från den vid Leipzig
1642 stupade kaptenen Johan Banér (Tab. 15). Han skall hava varit gift med Sofia Beck och hade en
son Per, f. på Torup i Skåne. Denne Per Banér var 1668 generalmajor i spansk och sedermera
artillerigeneral i kejserlig tjänst samt upphöjdes såsom sådan till markis; † 1714. G. 1703 m. Marguerite
de Fusco, i hennes 1:a gifte, dotter av Nicolas de Fusco och Theresa Doria, efterlämnade han trenne
döttrar, av vilka två voro nunnor och den tredje, Antonie, gift med François Mezzacapo, marquis de
Monteroso (C. A. Klingspor, Minnen från flydda dagar, Sth. 1884).
Tab. 1. 1
Isak Björnsson; väpnare; var
häradshövding i Olands härad i av Isak Björnsson, Tab.
Uppland 1375 9/8; levde 1388 1), till Östanå i Riala
5/11- Han förde det vapen (spets sn (Sth.); väpnare;
från sidan), som sedan alltjämt nämnes i brev 1405— 4
1445 18/1; var medlem 57]
y Andersdotter, levde änka 1405 av riksrådet, da han
18/2, dotter av väpnaren Anders deltog i Kalmar möte
Tomasson (2 spetsar uppifrån) 1438 9/7. — G. m.
till Lisa och Finsta. Ingegerd Svensdotter,
; Barn: som levde 1444 1/7,
Isak Isaksson; väpnare. Se Tab. 5. dotter av väpnaren
Anders Isaksson; riksråd. Se Tab. 2. Sven Pik, som förde
En dotter. G. m. fogden på Gripsholms slott en gråvit mussla i rött fält, och Cecilia, dotter av
(1434) Hartvig Flögh. den mecklenburgske riddaren Gise van Helpten.
Tass. 22
Anders Isaksson (son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
