Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Båhr, nr 202, † - Bååt, nr 3, †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BÅHR—BÅÅT. 695
Adliga ätten BÅHR, nr 202, †.
Adlad 1593 10/6, introd. 1633; utdöd på 1600-talet.
Enligt såväl ridderskapets och adelns protokoll för år 1633 som vapenskölden å riddarhuset hette ätten
Båhr, men har tills helt nyligen å riddarhusgenealogien upptagits under namnet Bähr.
Simon Bhaer eller Bohr, f.
i Danzig; borgare därst.; ’blev,
för det han gjort kronan
Sverige försträckningar, år
1593 10/6 i Warschau av
konung Sigismund adlad;
nedsatte sig sedan i Sverige’.
Son:
Mårten, till Hässleby
(Hesselby) i Tuna sn (Upps.)
och Uddboö i Estuna sn (Sth.);
† i Stockhoim och slöt ätten samt begr. i
Riddarholmskyrkan, där hans vapen strax bredvid koret
varit uppsatt. Han anhöll 1633 14/3 att sonen
måtte bliva intagen på riddarhuset. — G. (efter
1609 30/5, men före 1610 22/8)2 i Preussen m. Anna
Eriksdotter Cruus (af Edeby, nr 69), som gick
med prinsessan Anna ur riket till Polen, där hon
dog före 1628, dotter av överstebefallningsmannen
Erik Nilsson, till Uddboö och Hesselby, och Brita
Ulfsdotter Snakenborg (Bååt, nr 3).
Son:
Simon, f. i Polen; introd. 1633 16/83 under nr 202;
† utan bröstarvingar före fadern. Han erhöll 1628
8/2 konung Gustaf II Adolfs brev att med frälse
rätt besitta alla de gods och egendomar, som hans
moder fru Anna Cruus, genom sitt dragande urriket,
förverkat.
1 Ridd. och Ad. protokoll för år 1633. 2 At (RA).
.
Adliga ätten BÅÅT, nr 3, †.
Urgammal frälsesläkt; introd. 1625; utgången i adlig värdighet 1654.
Släkten har utgrenat sig i friherrliga ätten Bååt, nr 12.
Stamtavlan för den introducerade ätten Bååt kan icke med full säkerhet föras längre tillbaka än till den
småländske väpnaren Jon Petersson (båt), som nämnes i handlingarna åren 1390—1418 (Tab. 4). Då dennes
moder Kristina Hemmingsdotter före sitt senast 1351 ingångna äktenskap med väpnaren Jöns Brudsson
(lejonansikte) bevisligen var gift med en riddare och ovannämnde Jon Petersson var född i detta tidigare
äktenskap13, är det emellertid mycket sannolikt, att hennes förste make och Jon Peterssons fader var den
likaledes i Småland besuttne riddaren Peter Jonsson (båt), som dog på 1340-talet (Tab. 3). Peter Jonsson
tillhörde en släkt, som uppenbarligen var befryndad med Bondeätten; detta framgår ej blott av det
gemensamma båtvapnet utan också av åtskilliga andra omständigheter, bland vilka särskilt bör framhållas, att
även herr Peter Jonsson stundom kallar sig Bonde. Möjligen hava Bååt- och Bondeätterna i själva verket
gemensamt ursprung på fädernet, i vilket fall differentieringen torde hava skett vid 1200-talets mitt eller
något senare. — I äldre genealogier äro biskop Karl (båt) i Linköping, † 1338, och riddaren Erengisle Jonsson
(båt?), som nämnes i handlingarna på 1320- och 1330-talen införda på Bååtättens stamtavla och bägge voro
tydligen befryndade med denna, men huruvida de verkligen tillhört ätten, är ovisst, och i varje fall kunna
de icke14, såsom uppgivits, ha varit bröder till ovannämnde herr Peter Jonsson. Osäkert är även, huruvida
eller på vad sätt medeltidsätten Hjärne, som också förde båtvapnet, var besläktad med ätten Bååt. Det
orimliga och ohistoriska i den av äldre genealoger upprättade släktledningen med härstamning från de gamla
Orkneyöjarlarna (jfr dock Tab. 2, Erengisle Sunessons 2:a gifte), bland vilkas förfäder upptagas bl. a.
Uppsalakonungen Sigurd Ring och dennes son Ragnar Lodbrok, behöver knappast påpekas.
Tab. 1.
Jon, ej omnämnd i samtida
handlingar. Var † 1314, då
änkan, vars namn är obekant,
ännu levde.
Barn:
Sune Jonsson; riddare,
riksråd och lagman. Se Tab. 2.
Daniel Jonsson. Han jämte
bröderna Sune och Peter samt
de båda systrarna Ragnhild
och Harald Stubbes hustru
delade 1314 sitt fäderne- och mödernearv15; ej vidare
omnämnd.
Peter Jonsson; riddare och riksråd. Se Tab. 3.
En dotter. Var g. 1314 m. riddaren Harald
Stubbe (spets från vänster), som nämnes i
handlingar 1318—1335 och stiftade en prebenda till
Linköpings domkyrka.1
Ragnhild; deltog i arvskiftet 1314.16
Tab. 21
Sune Jonsson (son av Jon, Tab. 1); var riddare
1315 9/9, då han deltog i det s. k. hävdaskiftet
mellan hertigarna Erik och Valdemar, och riksråd
1319 28/7; deltog i Skaraföreningen 1322 20/7; var
fogde på Kalmar slott 1329 2/2 och lagman i
Tiohärads lagsaga 1337 13/1, då han pantsatte alla
sina gods i Vedbo härad till säkerhet för 200 mark,
som han lånat av biskop Karl i Linköping; ägde
även gods i Alsheda i Njudung; † före 1339 12/10.
Han spelade, liksom brodern Peter Jonsson, en
framstående roll vid återvinnandet av Viborg 1321
och medverkade vid Skånes besittningstagande
1332. — G. 1:o m. Karin Henriksdotter, dotter av
riddaren Henrik Glysing; 2:o m. Helga Bengtsdotter
(vingad pil), i hennes 1:a gifte [g. 2:o m. riddaren
och lagmannen i Östergötland Magnus Knutsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
