Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilliehöök af Gälared och Kolbäck, nr 66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718 LILLIEHÖÖK AF GÄLARED OCH KOLBÄCK.
herde) i Stenstada, i själva verket innehade sagda befattning i »Saeristadhe» (nu Särestad) i Skara stift;
han omnämnes i en handling av 1391 9/10 och kallas där endast Gunnar; av omskriften å ett hans ännu ;
behåll varande sigill synes, att hans faders namn verkligen varit Magnus; hans vapen utgöres av en halv lilja
och en fågel (Lilliehöökska vapnet). Det bör dock anmärkas, att detta vapen icke uteslutande varit ätten
Lilliehööks sköldemärke, ty även ätterna Kafle och Lake samt andra icke namngivna ätter från medeltiden
förde nästan samma vapen. Om Magnus Pederssons andre son Folke känner man intet. Den ende Folke
Magnusson från Västergötland, som omnämnes i bevarade samtida handlingar, förde en fyrdelad sköld
med ros; hans son däremot, väpnaren och häradshövdingen i Barne härad Birger Folkesson (1408—1446),
förde liljehöksvapnet (sannolikt upptaget mödernevapen). En Peder Magnusson, den ende med detta namn
från Västergötland, vilken nämnes i handlingar från 1300-talet (1378 11/6) kan ju möjligen vara densamme
som den i riddarhusgenealogierna anförde, som uppgives hava varit gift med fru Edla Torbjörnsdotter. Då
man vet, att en Magnus Pedersson och en Peder Torbjörnsson år 1398 4/4 sålde ett gods till deras gemensamme
frände och 5Smaak», herr Gustaf Magnusson, kan man härav endast antaga, att ett slags släktskap förefanns
mellan ifrågavarande Peder Torbjörnsson och Magnus Pedersson, men något bevis för att Magnus Pedersson
tillhörde släkten Lilliehöök är det ej. Man torde därför få börja den gemensamma stamtavlan för de olika
grenarna av släkten Lilliehöök med en Magnus, som uppgives levat 1430. Hans namn synes dock ej förekomma
i bevarade samtida handlingar. Åtminstone äger riksarkivet intet pergamentsbrev, vari han nämnes. Däremot
omtalas 1447 25/84 (RA) en Erengisle Jakobsson av vapen, vars sigill innehåller en fågel stående på ett i
avtrycket knappt skönjbart föremål och som kallar en Benkta Magnusdotter sin »älskliga husfru». Såsom deras
son omtalas samtidigt Karl Erengislesson, vars sigill tydligt innehåller en halv lilja med en därpå stående
fågel. En annan person, som förde liljehöksvapnet, nämnes 1478 15/8 (U. B.), nämligen häradshövdingen
i Vartofta härad Tord Jeppesson (Jakobsson), som då beseglar en handling. Varken han, Erengisle Jakobsson
eller Karl Erengislesson kunna med säkerhet uppföras på den Lilliehöökska stamtavlan. Ovannämnde Magnus’
son, »Peder Magnusson den unge», är den förste med någon säkerhet kände stamfadern för ätten Lilliehöök.
Sonen Bertil Pedersson, som skrev sig till Kolbäck eller Kolbäckstorp i Bergstena sn (Älvsb.) hade minst tre
söner Birger, Brynte och Peder. Birger, som i likhet med fadern skrev sig till Kolbäck, och Brynte, som skrev
sig till Upplo (Oplo), blevo stamfäder för de nu levande släktgrenarna, medan Peder icke synes haft
avkomlingar. Med Brynte Bertilssons sonsöner, Anders Pedersson till Fårdala (riksråd, liksom sonen Nils Andersson)
och Nils Pedersson till Gälared, delade sig denna gren i tvenne ättegrenar. Vid riddarhusets inrättande
representerades släkten av medlemmar från samtliga tre grenar, Kolbäcksgrenen, Fårdalagrenen och
Gälaredsgrenen, varvid Johan Nilsson till Fårdala och Knut Nilsson till Klastorp (söner till Nils Andersson) såsom
varande riksrådsättlingar introducerades i dåvarande riddarklassen (andra klassen) och efter lottkastning
erhöllo nr 1, medan representanterna för de båda andra grenarna, Peder Christoffersson till Kolbäck och Nils
Knutsson till Gälared, introducerades i svenneklassen (tredje klassen) under gemensamt nummer 33 (vilket
sedan ändrats till 66). I förteckningen över »Sääten och ordningen på Ridderhusedt» vid riksdagen 1632
upptagas de båda ätterna Lilliehöök under namnen Lilliehöök af Fårdala ocn Lilliehöök af Gälared, vilket
senare namn sedermera vid riddarhusgenealogiernas uppläggande helt naturligt fått tillägget » och Kolbäck».
Visserligen är Gälaredsgrenen närmare besläktad med Fårdalagrenen än med Kolbäcksgrenen, men något
som helst fog för att, såsom senare skett, hänföra Gälaredsgrenen till ätten Lilliehöök af Fårdala såsom
varande en gren av denna, finnes icke (grenarnas stiftare voro ju bröder). Liksom Nils Knutsson till Gälared
under riddarhusets första år hava hans efterkommande under hela 1600-och 1700-talen vid riksdagarna
representerat ätten Lilliehöök af Gälared och Kolbäck. Att det oaktat här nedan under denna ätt allenast
Kolbäcksgrenen upptagits, beror på skäl, som närmare anföras i historiken för ätten Lilliehöök af Fårdala.
Stamfadern Bertil Birgersson till Kolbäck uppgives även haft en fjärde son Erik Bertilsson, väpnare 1490—
1500. En ättling till denne vid namn Jakob Jöransson till Ölanda uppträdde vid riksdagen 1633 under
påstående att han tillhörde släkten Lilliehöök, och då namnet bestreds honom såväl vid denna riksdag som 1634
och 1638 av övriga medlemmar av släkten, inlämnade han en av k. sekreteraren Andreas Bure upprättad
släkttavla för styrkandet av sina anspråk. Han intogs sedermera på riddarhuset och hans släktgren, den s. k.
Istrums eller Ölandagrenen, som utdog 1727, introducerades under det för Kolbäcks- och Gälaredsgrenarna
gemensamma numret 33 (sedermera nr 66). Bures uppgifter om denne Erik Bertilsson och Istrumsgrenens
genom honom påstådda härstamning från Bertil Pedersson kunna dock näppeligen godtagas. Enligt ännu
bevarade handlingar ägdes Djupsås i Essunga sn (Skarab.), som uppgives hava tillhört Erik Bertilsson, i Sten
Stures tid (1497) av väpnaren Erik Bengtsson, vars sköldemärke liknade Ribbingesläktens18, och stamgodsct
Istrum var 1489 sätesgård för väpnaren Sven Andersson (ej Eriksson).158 Det kan måhända antagas, att
Istrumsgrenen härstammar från denne, men Jöran Knutsson är grenens förste med säkerhet kände stamfader.
Kristiernsdotter, som levde 1485 22/5, i hennes 2:a
gifte, dotter av väpnaren Kristiern Gregersson
Tab. 1.
Bertil Pedersson;
häradshövding. Se Tab. 2.
Ingrid Pedersdotter. Var
1493 3/5 g. m. väpnaren Karl
Erengislesson, som i vapnet
förde en fågel på en halv lilja (liljehöksvapnet) i
hans 2:a gifte (g. 1:o före 1462 9/5 m. Kristina
Magnus Pedersson. [lejonhufvud] och Märta Pedersdotter
[bock-Son: horn]).
Peder Magnusson. — G. m.
fru Bengta, Peder Bondes r o
dotter.1 Tag. 2.
? Barn: Bertil Pedersson (son av Peder Magnusson, Tab.
1), till Kolbäck (Kolbäckstorp) i Bergstena sn
(Älvsb.), som han synes hava erhållit genom sitt
gifte; den förste med full visshet kände stamfadern
för ätterna Lilliehöök; förde i vapnet en halv lilja
med en därpå stående fågel; var häradshövding i
Bjärke härad 1462 och ännu 1486 9/11 och i
Kållands härad 1462 och ännu 1494 8/4; kallas »fribo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
