Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grevliga ätten Piper, nr 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PIPER.
Tl7
1 Carl Fredrik Piper, Tab. 2
II Carl Gustaf, Tab. 3. Adolf Ludvig, Tab. 17.
III Carl Claes, Gustaf, Erik, Axel Adolf, Carl Fredrik,
Tab. 4. Tab. 7. Tab. 8. Tab. 18. Tab. 21.
IV an Tomas Erik Axel Ludvig Magnus Charles Emil
Er s, enrik, Carl, Mauritz, Alexander, Adolf Gustaf,
Tab. 5. Tab. 6. Tab. 9. Tab. 19. Tab. 20 Tab. 22
v Erik Carl Alfred, Erik Claes Gustaf,
Tab. 10. `
ab 10. Tab. 13.
VI Erik Alfred Erik Adolf Erik Carl, Claes,
Wolfgang, Alfred, Tab. 15. Tab. 16.
Tab. 11. Tab. 14.
VII Erik Alfred Gustaf,
Tab. 12.
över Livland, Estland och
Ingermanland s. å.; registrator vid
fältkansliet i Skåne 1677 15/1;
sekreterare i kammarkollegium
1679 17/6; adlad s.å. 31/7 (introd.
1680 näst efter von Brömssen,
nr 932); statssekreterare och
kansliråd 1689; k. råd och
statsråd 1697 31/12; friherre och greve
1698 3/1 (sonen såsom greve
introd. 1719 under nr 46);
Uppsala universitets kansler 1702 29/8;
överstemarskalk 1705 9/10; † 1716 29/5 i rysk fångenskap
på fästningen Schlüsselburg (Nöteborg), och hans
lik insaltat samt sedermera i sept. 1718 hemfört
till Stockholm och 1719 den 3 maj begr. i Piperska
familjegraven bakom altaret i Ängsö kyrka, över
vilket grevl. Piperska vapnet sitter och vilken grav
hans fru lät bygga och varest ovan i koret hans och
hans frus marmorsarkofager ses samt hans
epitafium är uppsatt, varpå står att han dött den 9 juni
1715. ’Han förvärvade sig efterhand konung Carl
XI:s stora nåd och förtroende, så att konungen på
sin dödssäng försäkrade honom, att efterträdaren
skulle vidare befordra hans lycka, samt
omfamnade honom under avskedstagandet, varför det tros,
att han sedan bidrog till konung Carl XII:s 1697
29/11 skedda skyndsamma förklarande för myndig,
varom han gjorde propositioner till ständerna; blev
ock kort därefter upphöjd till de högsta värdigheter
samt var i själva verket konung Carl XII:s
premiärminister; medtogs ensamt bland de k. råden
av konungen först till Seland och sedan till Livland,
varefter han framgent följde konungen och besörjde
alla kansli- och ministeriella ärender samt nyttjades
vid alla underhandlingar, skriftliga svar och samtal
med polska magnater, konfedererade, främmande
ministrar och utskickade personer och prinsar;
hade hos konungen det största förtroendet, men
kunde oaktat detta förgäves avråda honom från
att avsätta konung August och intåga i Sachsen,
liksom att avstyrka från marschen till Ukraina;
var 1705 den 24 sept. tillstädes vid konung Stanislai
kröning i Warschau; brukades s. å. 24/11 vid
avslutandet av freden med Polen och året därpå vid
Altranstädtska fredens ingående med konung
August; blev efter det olyckliga nederlaget vid
Poltava fången och fördes först till Kiev, där tsar Peter
1709 26/8 lät göra honom odrägliga fredsvillkor samt
därefter till Moskva, varest han s. å. 23/12 måste
deltaga i tsarens segerintåg; betedde sig under sin
fängelsetid med kristlig ståndaktighet och tålamod
och översatte från tyskan
alla till Joh. Arndts sanna
kristendom hörande
böner, vilka sedan jämte
själva boken, hans änka
1731 lät trycka på
svenska, samt
understödde flera behövande
fångna svenskar;
avhämtades i slutet av år 1714
till Petersburg, där tsaren
genom svårt fängelse,
hunger och elak medfart
avtvang honom en växel
på 30,000 rdr till några holländska köpmäns
förnöjande, vilkas fartyg blivit av svenskarna
uppbrända, men blev, då konung Carl XII vägrade
utbetala växeln, inspärrad på Schlüsselburg, där han
äntligen under mycket elände och med ringa skötsel
dog; blev genom god hushållning ganska rik både på
fastigheter och penningar och donerade större
summor till stipendiefonder vid Uppsala universitet och
Linköpings gymnasium; över honom lät slutligen
hans änkegrevinna slå en medalj, som å ena sidan
visar hans bröstbild med namn och titlar på latin
och å den andra en av havsböljor slagen klippa med
överskrift: Tamen altior exstat samt under: Natus
1647, Obiit 1716.’ — G. 1690 13/2 m. sin styvbroders
dotter Christina Törnflycht, f. 1673 1/1 i Stockholm,
† 1752 25/3 på Krageholm och begr. 1753 8/5 i
Piperska familjegraven i Ängsö kyrka, dotter av
kommersrådet Olof Hansson Törne, adlad Törnflycht, nr
1356, och Margareta Andersen. ’Grevinnan Piper
besökte sin man tvenne gånger utrikes, nämligen
1705 i Rawitz och 1707 i Sachsen samt hade
vardera gången med sig en syster, vilka då blevo gifta,
den ena med greve Arv. Bernh. Horn och den andra
med greve Joh. Aug. Meijerfeldt, då ock konungarna
Carl XII och Stanislaus bevistade bröllopen; har
slutligen skänkt predikstol till Grebo kyrka och
altartavla till Vists kyrka (båda i Ög.) samt stiftat
Kristinehov, vilket hon lät bygga vid Andrarums
alunbruk i Skåne, jämte Andrarum, Torup,
Högestad och Baldringe till ett fideikommiss samt
Ängsö till ett annat, bägge för sin son och dennes
manliga avkomlingar, dock så, att båda
fideikommissen ej fingo innehavas av en och samma
person, varför Ängsö efter första innehavarens
död övergick till dennes yngste son, varjämte
hon gjorde Sturefors med Viggbyholm (Ög.) till
fideikommiss för äldsta dotterns avkomlingar eller
grevarna Bielke, och Sörby med G Gärstaberg (Söd.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
