Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pistol, nr 253, † - Pistolekors, nr 321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PISTOL—PISTOLEKORS. 725
6/10; kornett vid Smålands kavallerireg. 1671 8/..
löjtnant därst. 1676; ryttmästare 1677 17/7; avsked
1701 18/4; † 1729 5/1 på Herrestad och begr. s. å. 19/1,
i Marbäcks kyrka, där hans vapen uppsattes. Han
slöt sannolikt ätten på svärdssidan. ’Han fick
1683 15/8 för sina tappra krigstjänster
stadfästelse på erhållen donation av Herrestad samt extension
av hans då levande svärmoder Catharina Stråles
donation av Växjö Östragård i Växjö landsförsaml.
(Kron.); bekostade 1698 tillbyggnaden av Marbäcks
kyrka, invid vilken han lät uppmura sin grav.’
— G. 1673 11/11 på Knutstorp i Flisby sn (Jönk.)
m. Catharina Lood i Småland, dotter av
överstelöjtnanten Gustaf Lood i Småland, nr 157, och
Catharina Stråle af Ekna, nr 87.
Döttrar:
Catharina Charlotta, f. 1678 30/9, † 1757 15/11
i V. Ny sn (Ög.). G. 1701 m. amiralitetskaptenen
Gabriel Rotkirch, nr 175, f. 1672, † 1729.
Beata Catharina, f. 1674, † 1755 31/3 på sin
egendom Herrestad och begr. s. å. 22/9. Hon har 1727
givit ett altarkläde, 1729 en mässingsljuskrona och
1741 en silverdopskål m. m. till Marbäcks kyrka.
Anna Margareta, till Dagstorp i Frinnaryds sn
(Jönk.); f. 1680, † 1766 2/7 på Herrestad och begr.
s. à. 26/7. G. 1718 21/9 på Herrestad m. kaptenen
Geor Jakob Schröder, f. 1687, † 1744 6/4 i Frinna-
ryds sn (Jönk.). ’Han gav 1751 till Marbäcks kyrka
en silverkanna m. m. samt 1758 en silveroblatask
och 300 daler kopparmynt.
Utan känt samband.
1) Margareta Pistol, välboren fru, † på Ekeryd i
Flisby sn (Jönk.) och begr. 1688 20/1.
2) Jakob Pistol. G. 1695 4/8 på Notåsa i Marbäcks
sn m. Helena Hildebrand, nr 581, f. 1668, † 1697
på Notåsa och begr. s. å. 28/10. — Deras son Anders,
† 1697 och begr. s. å. 19/10 i samma grav som
modern.
3. Korpralen Peter Pistol i Tapparp i
Frinnaryds sn. Dotter Anna Margareta, dp 1701 16/1 på
Tapparp.
4) N. N. Pistol, »adelsjungfru» från Tapparp,
g. 1701 5/4 i Säby sn (Jönk.) m. rättaren vid Restad
Nils Pedersson.
5) Jakob Johan Pistol, † 1697 på Herrestad i
Marbäcks sn och begr. s. å. 7/11.
6) Gustaf Gabriel Pistol; kvartermästare vid
Östgöta kavallerireg. 1699 23/10; kornett därst.
1700 11/8; sekundlöjtnant 1701 9/4;
regementskvartermästare 1702 11/1; stupade s. å. 6/4 vid Vilna.
1 At (L.). 2 Hk. 3 At (P.). 4 Sj.
Adliga ätten PISTOLEKORS, nr 321.
Adlad 1645 22/2, introd. 1647.
I det av skriftställaren, fil. doktor H. N. von Pistohlkors utgivna arbetet Nachrichten über die
Adelsgeschlechter Scott of Craighall, Pistolekors und von Pistohlkors (1914) uppgives ätten vara en gren av den
urgamla skotska ätten Scott of Craighall, vars huvudman bar titeln hertig av Buccleugh. Författaren
framhåller i detta arbete, att enligt en snart trehundraårig tradition ättens stamfader Göran Olofsson Scott, som
1645 »till åtskillnad från andra adliga ätter» naturaliserades med nytt vapen och namnet Pistolekors, skall,
liksom den med bibehållande av sitt förra namn och vapen 1650 introducerade översten Jakob Scott,
härstamma från Patrik Scott of Craighall (1480—1545), och vidare att Göran Olofsson skall hava räddat konung
Gustaf II Adolfs liv vid Stuhm 1629 och till belöning härför under konungens livstid erhållit flera gods i
Livland samt sedermera vid adlandet (naturalisationen) erhållit vapnet med de korslagda pistolerna som en
erinran om att han vid nämnda tillfälle måst skjuta med båda pistolerna (i kors). — Mot tillförlitligheten
av denna tradition, som icke på något sätt kommer till synes i den på 1750-talet till riddarhuset inlämnade
originalgenealogien, där stamfadern benämnes endast Jöran Olofsson Pistolekors och som synes varit okänd
för dåtidens genealoger i Sverige och Livland (von Stiernman, Rothlieb och Hupel), kan med fog göras följande
erinringar. I det 1645 22/2 utfärdade adelsbrevet för »manhaftig» Jöran Olofsson, som enligt ordalydelsen
i detsamma själv gjort framställning om erhållande av adlig sköld och privilegier, nämnes denne icke med
tillnamnet Scott, och där antydes i övrigt varken om någon skotsk härstamning eller, vid uppräknandet av
hans meriter, om någon räddningsbragd av ovan nämnt slag. Någon naturalisation med samtidigt helt nytt
vapen har veterligen aldrig förekommit, medan uttrycket »till åtskillnad från andra släkter» går igen i alla
adelsbrev från denna tid och ända fram till 1800-talet. Visserligen är den länge gängse berättelsen om överste
Erik Soop som konungens räddare vid Stuhm numera vederlagd, och för andra uppgifter om att räddaren
varit Hans Wrangel eller översten Callenbach saknas likaledes bevis, men även den av d’Ogier anförda
vyersionen att räddaren varit en (till namnet okänd) svensk ryttare, kan icke gärna sättas i samband med J öran
Olofsson, ty denne var då, om ej löjtnant, likväl sedan många år tillbaka fänrik. Beträffande den av
traditionen omnämnda förläningen av gods i Livland är härom intet känt ur bevarade livländska godsurkunder,
och det var först genom sonen Eriks förvärv av godset Ruttigfer, vilket han erhöll genom sitt gifte 1662, som
ätten blev besutten i Livland. Däremot ägde de båda överstarna Jakob Scott (fader och son) samtidigt flera
livländska gods utan att något sammanhang mellan dessa gods’ ägare och ätten Pistolekors kan spåras ur
godsurkunderna. — Förutom att dessa skäl tala emot ätten Pistolekors’ härstamning från Skottland, finnas andra
omständigheter, som göra det troligt, att ätten däremot, såsom fru J. Ramsay påvisar, är av finskt
ursprung-Göran Olofsson, som veterligen aldrig själv brukat namnet Scott — bland Savolaks räkenskaper för 1622 finnes
bland kvittenser hans namnteckning utan detta tillnamn och med ofrälse bomärke innehade redan som
ung ryttare 1614 genom arv ett hemman Kallislaks i Sääminge socken, gjorde 1615 jordabyte med konung
Gustaf Adolf samt erhöll senare förläningar i Finland och godset Padoga i Ingermanland. Fru Ramsay an ör
vidare, att Göran Olofsson ägde en broder Israel Olofsson (likaledes utan tillnamnet Scott), som 1650 pod le
på Nybble i Tillberga socken i Västmanland, och vars dotter Elisabet Israelsdotter i brev til ri s: å e y at Fia
Soop s. å. 11/3 bad denne vara hennes gamle fader behjälplig att erhålla sådan frihet på sin gård Nybble,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
