- Project Runeberg -  Den introducerade svenska adelns ättartavlor / 6. Posse-von Scheven /
675

(1925-1936) [MARC] Author: Gustaf Elgenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salsvärd, nr 2087, † - von Saltza, nr 1849, †

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SALSVÄRD—VON SALTZA.

därst. 1756 16/8; adjutant 1759 18/8; medelstyrman
1760 24/3; fänrik s. å. 21/5; löjtnant 1766 13/8; adlad
1772 13/9 (introd. 1776 under nr 2087); RSO 1772

675

2:o 1787 6/5 i Helsingfors m. översten friherre Axel
Gabriel Leijonhufvud, nr 26, i hans 1:a gifte, f. 1755,
† 1826), f. 1756 4/8, † 1798 22/3 i Helsingfors, dotter

av överskeppsbyggmästaren Harald Sohlberg och
Catharina Lind.

12/9; kapten i armén s. å. 13/9; kapten vid arméns
flotta 1773 15/7; major därst. 1775 30/6;
överstelöjtnant 1777 17/2; avsked 1783 19/35; † 1785 7/10 på
Härkälä gård i Finland, sonlös, och slöt således
själv sin adl. ätt. ’Han kommenderades 1758 till
pommerska kriget och bevistade belägringen av
Peenemünde skans samt sjöträffningen i
Frisches-Haff; reste 1768 med permission utrikes och gjorde,
förutom andra sjöresor, ett sjötåg till Västindien
på ett franskt skepp; beordrades vid
regementsförändringen 1772 till tjänstgöring på Sveaborgs
fästning under generallöjtnanten m. m., friherre
Sprengtportens befäl.’ — G. 1775 25/4 i Karlskrona
m. Lovisa Ulrika Sohlberg i hennes 1:a gifte (g.

Barn:

Catharina Charlotta, f. 1776 10/2, † 1807 6/9 i
Stockholm. G. 1798 24/7 i Helsingfors m.
landshövdingen Gustaf Vilhelm Conradi, nr 2020, i hans
1:a gifte, f. 1761, † 1846.

Lovisa Jakobina, f. 1780 16/1, † 1862 25/1 i Åbo. G.
1800 16/1 i Helsingfors m. landshövdingen Gustaf
Aminoff, nr 456, f. 1771, † 1836.

Ett barn, dödf. och begr. 1784 17/8 [2].

1 Um. 2 Helsingfors kyrkoarkiv.

Adliga ätten vOoNn SALTZA, nr 1849, †.

Natural. 1731 1/1, introd. s. å.; ättens sist levande medlem upphöjd i friherrligt och grevligt stånd.

Förutom den suveräna ätten von Salza, vars mest framstående medlem var Herman von Salza till Salza
(nuv. Langensalza) i Thüringen, tyska ordens berömde herrmästare, † 1239, har funnits en rad tyska
släkter von Salza av lägre adel. I en uppsats i Jahrbuch für Genealogie, Heraldik und Sphragistik (Mitau), årg.
1902, betitlad Die richtige Abstammung und das richtige Wappen der Freiherren und Grafen von Salza in
Esthland und in Schweden, har arkivrådet i Magdeburg von Mülverstedt kritiskt behandlat det i tyska arkiv
befintliga materialet till dessa släkters genealogi och kunnat påvisa icke mindre än tio olika med varandra
icke besläktade ätter von Salza under 13. till 16. århundradena. Av dessa äro numera alla utdöda utom
två, nämligen den till Estland och Sverige överflyttade ätten von Salza till Brücken, vilken dock i mitten av
1700-talet utslocknade i sitt hemland, samt ätten von Salza und Lichtenau i Oberlausitz och Sachsen, vilken
1792 31/12 upphöjdes i böhmiskt friherrestånd. Efter överflyttningen till Estland bortlade den förra ätten
redan före mitten av 1600-talet sitt ursprungliga vapen, en schackrutad sparre, och upptog ett kvadrerat
vapen, i vars första och fjärde fält ses lichtenauättens vapen, en lilja (vilken lär hava förts av herrmästaren
Herman von Salza), och i det andra och tredje två från varandra vända metkrokar, vilka förts av en tredje,
år 1631 utdöd ätt von Salza till Ascherode, med vilken den ej heller hade någon gemensam härstamning.
Detta sammansatta vapen, krönt av tvenne hjälmar, hade uppstått genom en mellan dessa båda senare ätter,
under den oriktiga förutsättningen av gemensam härstamning från den suveräna ätten, ingången
vapenförening, vilken formligen bekräftades av kejsar Carl V genom diplom 1540 17/3. — Ätten, vars namn i Sverige
och Estland skrivits Saltza, har i sistnämnda land erhållit baronlig värdighet. Filip Johan von Saltza till
Hoebbet, f. 1717, † 1787, brorson till de i Sverige naturaliserade bröderna von Saltza, blev tillika med sina
sysslingar, bröderna Otto Reinhold och Adam Johan, sonsöner till nedanstående Anton Fredriks broder,
ryttmästaren vid estländska adelsfanan Detlof Johan von Saltza, † 1711, på grund av sin farbroder Jakob Ludvigs
1755 erhållna svenska friherrediplom, inskriven i estländska adelsmatrikeln som baron 1759. Filip Johans son,
estländskå lantrådet och vice guvernören, baron Alexander Filip von Saltza, † 1821, hade i sitt gifte med
Agneta Johanna Staël von Holstein sönerna, generalmajorerna Peter Johan Ernst, som stupade vid Silistria
1829, och Filip Johan, † 1852, samt överstarna Herman Reinhold, † 1839, och Carl Magnus, med vilken denna
gren av ätten utdog 1866. Från Otto Reinhold och Adam Johan fortleva ännu grenar i Estland och Ryssland,
event. i rysk emigration. Bland Otto Reinholds efterkommande märkas sonsonen, ryske generallöjtnanten och
kommendanten i Petersburg, baron Carl Nikolaus, † 1862, samt dennes son, ryska verkliga statsrådet, baron
Woldemar, † 1873, och brorson, generalen av infanteriet, baron Anton Jegorovitj, † under världskriget 1915.
Bekräftelse på den estländska grenens barontitel i Ryssland hade erhållits genom senatsbeslut 1855 5/9,
varpå följde kejserlig konfirmation genom riksrådsbeslut 1865 10/12.

Litteratur: se ovan samt v. Salza, Regesten des aus dem alten deutschen Herrenstande hervorgegangenen
Geschlechts Salza etc. (1853).

1:o m. Anna von Vitzenhagen,; 2:o m. Anna von
Sandershausen, av huset Brücken.

Son:
Jonas, till Berga, även i kretsen Sangerhausen;

Tab. 1.

Henrik von Salza, till
Brücken i kretsen Sangerhausen i

T

. L Sachsen. — G. m. Elisabet † före 1596 10/8. — G. m. Anna von Barth, dotter av
vant von Spilznaze. Kurt von Barth och Magdalena Zetteritz von
Å Son: Sandersleben. »

Son:
Bernhard, till Brücken, å vilket han erhöll läns-

brev av hertig Johan Georg av Sachsen 1612 10/7,
och Kau i Haggers sn i Estland, som han erhöll

Bernhard, till Brücken, å
vilket han erhöll länsbrev av
hertig Henrik av Sachsen
1540, vilken förläning bekräftades 1546. — G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 16:32:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elgenst/6/0691.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free