Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schletzer, nr 565, † - Grevliga ätten Schlippenbach, nr 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHLETZER —SCHLIPPENBACH. 21
Barn: Stockholm m. brukspatronen Markus Reenstierna,
nr 818, f. 1652, † 1694; 2:o m. kommissarien och
sidenfabrikören Valentin Toutin i hans 1:a gifte
(g. 2:o 1706 m. Christina Walant i hennes 2:a gifte,
† 1728), f. 16(79), † 1710.
Locretia Margareta, † efter fadern.
Fredrik Vilhelm, dp 1649 15/10 i Stockholm,
† före fadern.
Christina, till Hagevik (nu Johannisberg) i
Tjällmo sn (Ög.), † troligen 1704. G. 1:o 1687 19/1 i
Grevliga ätten SCHLIPPENBACH, nr 20.
Grevlig 1654 1/6, introd. s. å.
Från och med 12:e århundradets mitt uppträda i grevskapet Mark i Westfalen flera ätter med olika, efter
godsen tagna namn, såsom Kettinghausen, Bönen, Budberg, genannt Bönninghausen, Altena, Lüdenscheid,
Nordhoff och Neuhoff, alla förande samma vapen, en kedja. Till denna släktgrupp hör även ätten
Slippenbeke, Schlippenbach. De första hittills kända personer med detta namn voro bröderna Hans, Rötger och
Herman, vilka nämnas i ett fejdebrev från 1384 3/9, förvarat i staden Kölns arkiv. Under 14:e och närmast
följande århundraden förekommer en ättegren i Mark, en annan i hertigdömet Berg. Till den senare hörde
bröderna Henrik och Gotthard, som omtalas 1405 2/11. Henrik Slippenbeke sålde 1408, jämte bröderna
Luytgen, Eberhard och Pilgrim, jordegendom i Herrenstrunden och nämnes ännu 1420 30/11 i Westfalen. Enligt
ännu obestyrkta, tryckta uppgifter, skulle Henrik Slippenbeke vara den förste av ätten, som kommit till
Livland. Säkert är, att en Johan Slippenbeke omtalas vid ett vittnesförhör i Reval 1492 1/8 och att han satt
sitt sigill under en i livländska riddarhusarkivet förvarad handling från år 1518. Tvenne ättemedlemmar
med samma förnamn levde 1546. Den ene ägde ett numera försvunnet gods Pyrtz, den andre, nedanstående
Johan, innehade Bornhusen i Hallist socken i Livland. Från dennes broder Melchior, 1559—1580 ägare till
Wormsahten i Kurland, härstammar en därstädes ännu levande gren. Sistnämnda Johans nedanstående
sonson med samma namn hade förutom Christoffer sönerna Wolmar till Bornhusen och Johan till
Gross-Salingen vid Goldingen i Kurland. Wolmar von Schlippenbach, som 1621 blev löjtnant vid ridderskapets
och adelns rusttjänst i Dorpatska kretsen, blev 1648 ryttmästare och erhöll s. å. i donation 25 hemman i
Birkkala socken i Finland. Han blev senare landrichter i Livland och var 1659—1660 en av de
svenska kommissarierna vid gränsregleringen med Ryssland. År 1630 hade han av konung Gustaf
II Adolf erhållit bekräftelse på besittningsrätten till Bornhusen. Vid arvsfördelningen efter honom
1678 delades godset i Alt Bornhusen, som tillföll sonen Johan, och Neu Bornhusen, som tillföll sonen
Fredrik Johan. Tredje sonen Gustaf Vilhelm erhöll godset Toikkala i Finland. Allt Bornhusen
övergick sedermera med en av Johans efterkommande, kaptenen Bernt Fredriks dotter Sigrid Charlotta,
till huset Schlippenbach af Salingen. Då Fredrik Johans båda söner dogo barnlösa, övergick Neu
Bornhusen till tredje brodern Gustaf Vilhelm, överstelöjtnant vid Vellingks ingermanländska regemente
och kommendant på Nöteborg, vilken fästning han efter ett tappert försvar nödgades uppge till
ryssarna 1702 13/10. Neu Bornhusen ärvdes av sonen Georg Gustaf, f. 1681 i Riga, även han i svensk tjänst,
överstelöjtnant vid södra skånska kavallerireg:t, † 1743 på Fulltofta i Skåne (g. m. Maria Juliana Coyet,
nr 473), vilken 1725 sålde godset till ordnungsrichtern i Livland, friherre Mauritz Posse af Säby, nr 57.
Ovannämnde Johan von Schlippenbachs till Gross Salingen sonson var den framstående svenske
generalmajoren och vice guvernören i Estland Wolmar Anton von Schlippenbach, sedan rysk generallöjtnant och
geheimekrigsråd, f. 1658, † 1739, g. m. friherrinnan Helena von Liewen, nr 45. Deras söner voro översten för
Södermanlands reg. Christer Reinhold, som ogift stupade vid Fredrikshald 1716 24/6 och överstelöjtnanten
Henrik Johan, som var gift med friherrinnan Juliana Helena von Fersen, nr 63. Denna gren av ätten är
numera utdöd, men däremot fortlever en annan från Johan von Schlippenbach till Gross Salingen
härstammande ättegren, som 1768 25/10 genom Otto Johan von Schlippenbach, g. m. arvtagerskan till Alt Bornhusen,
ovannämnda Sigrid Charlotta von Schlippenbach, av romerska kejsaren erhöll friherrlig värdighet. En annan,
sannolikt ännu levande, kurländsk gren av ätten härstammar från nedanstående Christoffers son i andra giftet
Fredrik Johan von Schlippenbach, som genom sitt gifte med Anna von Goes blev ägare till godset Duppeln i
Kurland. De icke grevliga grenarna av ätten äro immatrikulerade på riddarhusen i Mitau och Riga. Deras
friherrliga titel bekräftades av kejserliga senaten 1857 23/1, 1862 28/2 och 1869 18/8. Den grevliga ättens
medlemmar skriva sig ännu grevar till Skövde, friherrar till Liuksiala och Salingen. I Tyskland innehar ätten
det 1848 stiftade fideikommisset Schönermark med Arendsee, Christianenhof, Raakow, Wilhelmshof,
Wittstock och Ferdinandshorst i kretsen Prentzlau i Brandenburg.
Greve Carl Fredrik von Schlippenbachs (Tab. 2) närmaste ättlingar äro här upptagna enligt
riddarhusgenealogien. Enligt tyska källor (Hupel och stamtavla i Johanniterordens arkiv i Sonnenburg) var Carl
Ernst (Tab. 4) son av preussiska statsministern Carl Christoffer (Tab. 2) och grevinnan Charlotta Sparr, här
nedan upptagen som dennes broder Albrecht Fredriks fru, och enligt Kneschke, Neues deutsches Adelslexikon,
voro de på 1850-talet levande ättemedlemmarnas släktskap med den nämnde Carl Ernst ej utredd.
Litteratur: Gräfl. Taschenbücher.
Tab. 1.
Johan von Schlippenbach; arvherre till
Bornhusen i Hallist sn i Livland, till vilket han 1546 blev
ensam ägare, sedan han med 800 mark ersatt sin
släkting Johan von Schlippenbachs arvsanspråk1;
av ordensmästaren Henrik von Gahlen stadfästad
i besittningen av detta gods liksom i förläningen av
Arras i Rujens sn 15611; furstl. kurländsk
oberhauptman på Goldingen. — G. m. friherrinnan
N. N. Taube (enl. Hupel m. N. N. von der
Roop).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
