Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stålhammar, nr 496 - Stålhana, sedan Stålhane, se Stålhane - Stålhandske, nr 98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 STÅLHAMMAR—STÅLHANDSKE.
1. Adam Fredrik, f. 1771 20/4 på Skärsjö; kor.
nett vid adelsfanereg:t 1778 19/8; reste ur rike
1797 19/12 men återkom sedan.
1 El. 2 Wä. 3 SL. 4 SB. 5 Um. 6 Bl.
8 Ll. 9 Lk. 10 Sjundeå kyrkoarkiv.
1. Anna Catharina, f. 1770 6/6 på Skärsjö,
† 1831 23/3 på Kristineberg (Ög.). G. 1811 12/2 i
Dalhems kyrka m. sin både kusin, svåger och
styvmoders broder, ryttmästaren friherre Svante Johan
Duwall, nr 64, i hans 2:a gifte, f. 1746, † 1819.
7 At (RA)
STÅLHANA, sedan STÅLHANE, se STÅLHANE.
Adligå ätten STÅLHANDSKE, nr 98.
Adlad 1574 16/9 och 1578 15/6, introd. 1625.
Två bröder, Joen Tyrilsson till Sjölaks i Kimito sn, Finland, och Harald Tyrilsson till Germundö i Saltviks s
på Åland, blevo adlade, den förre 1574, den senare 1578, båda med samma vapen, en delad sköld, i det öv
fältet två stridshandskar, i det nedre en liggande stridshammare. Deras fader uppgives på riddarhu
genealogien hava varit Tyril Nilsson Sluk, av en åländsk frälsesläkt med detta namn, men fru J. Ramsa
har i sitt arbete Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden uppvisat, att intet annat samband finnes mella
ätterna Sluk och Stålhandske än att Harald Tyrilssons svärmoder Anna Nilsdotter var syster till nämné
Tyril Nilsson Sluk, samt anser för sannolikt, att stamfadern Tyril varit en svensk frälseman, som själv elle
genom sitt gifte tillhört samma släkt som den år 1565 adlade svenska ätten Stålhandske (i Västergötland
Av de båda brödernas ättegrenar utdog Harald Tyrilssons sannolikt före riddarhusets instiftande, med:
Joen Tyrilssons son, ståthållaren på Keksholm Hans Joensson, uppgives hava blivit introducerad för ätte
1625. Visserligen upptages numret 66 i tredje klassen enligt förteckningen över »Sääten eller ordningen
riddarhuset» 1632 av »Stålhanscher», men om därmed menas de finska eller svenska, säges icke, och und
hela tiden 1625—1643 synes, av protokollen att döma, detta nummer icke varit representerat vid någon av rik
dagarna. Den ende levande manliga medlemmen av den finska ätten var 1625 endast fem år gammal (Joha
Hansson Stålhandske, f. 1620), medan den svenska ättens huvudman generalen Torsten Stålhandske, vilke
under oriktiga förutsättningar blivit uppförd på riddarhusgenealogien för den finska ätten, genom de stå
diga krigen var förhindrad att infinna sig till riksdagarna. Emellertid hade han låtit uppsätta sin vapensköül
på riddarhuset. Härom förmäler ridderskapets och adelns protokoll för den 10 oktober 1643, att lantma
skalken denna dag uppträdde och berättade, »att han hade communicerat Hans Exel. Rikz-Cantzleren o
Stålhandske sätet och ställe, som är N:o 66, som generalmajoren Torsten Stålhandske hafver sig tillärn
och sitt vapn här på Riddarhuset uphengdt, hvilket honom uti den första lottkastningen icke är tillfalle:
uthan Hans Jonsson Stålhansche till Siölax, fordom ståthållare på Kexholm, i lottagandet bekommita
icke generalmajoren Stålhanschen, som då var ung och i krigstienster, och då icke så vida nampnkunni
samt anhöll på Hans Jonssons sons Johan Stålhandskes till Sjölaks vägnar, att denne skulle få åtnjuta s
faders ställe till dess generalen, som då var ute i kriget, hemkomme, »och de då derom disputera kunne
vilket bifölls. Då emellertid ståthållaren Hans Jonsson (Stålhandske) vid lottkastningen 1625 redan var di
(han begrovs i mars 1624), avser lottkastningen tydligen ätten. Generalen Torsten Stålhandske blev aldr
i tillfälle att försvara sin eventuella rättighet till numret, ty han avled redan följande år i Tyskland, och samr
år (1644) lät Johan Stålhandske till Sjölaks nedtaga hans vapen på riddarhuset och i stället uppsätta si
eget. Rätten till numret bestreds honom dock av generalens kusin Torsten Jespersson Stålhandske v
riksdagarna 1647 och 1655 utan att frågan avgjordes. Sannolikt avled den sistnämnde kort därefter oc
ehuru ännu en gång vid matrikelns uppläsande under riksdagen 1668 den 17 juni Johan Stålhandskes rättigh
till sätet före de svenska Stålhandskarne ifrågasattes, fick den finska ätten därefter obestritt behålla numr
som sedermera ändrats till 98. Sannolikt hade den svenska ätten Stålhandske vid denna tid utdött. Se vide
ätten Stålhandske i Västergötland.
Litteratur:
Tab. 1.
Tyril; kallas i sondottern Margareta Stålhandskes
personalier Tyril Stålhandske och uppgives varit
g. m. Anna Mattsdotter Ruuth; något bevis härför
synes dock ej finnas.
Barn:
Harald Tyrilsson; ståthållare; † 1602. Se Tab. 2.
Joen Tyrilsson; ståthållare; † 1606. Se Tab. 4.
?Kerstin Tyrilsdotter, f. 1584, † 1652. G. m.
domprosten i Linköping Magnus Haraldi
Wallerstadius, f. 1574 i Vallerstads sn (Ög.), † 1655 7/3
i Linköping.
J. Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden (1909).
Tab. 2.
Harald Tyrilsson (son av Tyril, Tab. 1), 1
Germundö i Saltviks sn, Åland, som han fick gens
sitt gifte; anförare för en ryttarfänika 1563
stallmästare för de svarta ryttarne ännu 1566
skeppshövitsman 156814; erhöll 1568 6/11 frälsebr
på nio skattehemman i Saltviks sn samt 1570
på Vinkle i Vartofta härad och Påverås i Mar
härad14 (Skarab.); förordnad att upptaga kri:
gärd på Åland 1576 27/7; adlad 1578 15/6 0
fick därvid samma vapen, som brodern förut t
hållit; var 1590 7/7 jämte brodern Joen en av!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
