Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stålsvärd, nr 1926, † - Stårck, nr 233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅLSVÄRD—STÅRCK. 39
Adliga ätten STÅLSVÄRD, nr 1926, †.
Adlad 1751 21/11, introd. 1752; utdöd 1756 23/7.
Johan Toresson Tjeder, f.
1662 2/4; fältväbel vid
Upplands reg.; fänrik därst. 1710
20/8; sekundlöjtnant 1711 18/9;
konfirm.fullm. 1712 8/3;
kapten 1718 24/2; † 1740 20/11. —
G. 1713 m. Märta Hagelsteen,
f. 1696 1/1 på Fiskestad i
Väckelsångs sn (Kron.), †
1775 11/8 på Eka i Lillkyrka
sn (Upps.), dotter av
överstelöjtnanten Magnus Svensson Hagelsteen och
Margareta Liedeblad.
Söner:
Magnus Tjeder, adlad Stålsvärd, f. 1724 20/6;
student i Uppsala1 1735 13/5; volontär vid
fortifikationen 1740; fänrik i fransk tjänst 1745 1/10;
underkonduktör vid fortifikationen s. å. 9/12; löjtnant i
fransk tjänst 1747 24/4; kapten vid vwesterwaldiska
reg:t i Tyskland 1748 4/6; fortifikationskapten i
Sverige 1750 19/9; ingenjörkapten vid svenska
livgardet 1751 31/8; adlad s. å. 21/11 jämte sin broder
Johan (introd. 1752 under nr 1926); halshuggen
1756 23/7 å Riddarholmen i Stockholm på samma
gång som Brahe, Horn och Puke och för delaktighet
i stämplingar till konungamaktens ökande samt
slöt, såsom ogift, såväl sin adl. ättegren som hela
ätten. Han förestod åren 1752—1755
fortifikationen vid livgardet samt fortifikations- och
kadettkåren och utgav 1755, in 4:o, föreläsningar uti
reguliär fortifikation, hållna för k. m:ts
kadettkår.
Johan Tjeder, adlad Stålsvärd, f. 1727 12/12;
student i Uppsala 1735 13/5; volontär, först vid
livreg:t och sedan vid fortifikationen; livdrabant 1747
18/11; adlad 1751 21/11 jämte sin broder Magnus
(introd. 1752 under nr 1926); † ogift 1752 10/12 och
slöt själv sin adl. ättegren.
1 Um.
Adliga ätten STÅRCK, nr 233.
Adlad 1632 12/8, konfirm. 1634 10/5; introd. 1635.
Ätten härstammar på mödernet från en gammal värmländsk frälsesläkt till Ramstad i Ny socken, vars äldste
kände medlem Anders Jonsson nämnes 1414. Sedan Ramstad försålts av dennes sonson Ingemar Persson
till biskopsstolen i Skara 1513, återbördades denna gård av en annan gren av släkten. En medlem av denna,
Olof Larsson till Ramstad, som levde 1555 och var g. m. Barbro Ingelsdotter (Roos af Hjelmsäter), hade
sonen Lars Olofsson. Denne ägde förutom Ramstad Västbro i Bro socken m. fl. gårdar i Värmland samt
Rynninge i Längbro sn och Näs (nu Hjälmarsnäs) jämte fyra gårdar i Våtsta i Stora Mellösa sn, alla i Närke,
men försålde eller bortbytte alla dessa gårdar förutom Ramstad och Västbro före 1500-talets slut. Lars
Olofsson blev adlad av konung Johan den 23 augusti 1589 i Reval, var ännu 1598 löjtnant, men före 1602
ryttmästare för en fana ryttare och dessutom hovjunkare hos hertig Carl, samt avled den 23 (25?) april
1606 och ligger begraven i Nikolaikyrkan i Örebro, där hans gravsten med hans bild och vapen uthuggna
finnes. Han var barnlös i sitt gifte med Estrid Olofsdotter Bååt, av en gammal värmländsk frälsesläkt, f.
1553, † 1647. Hans systersöner Nils och Jon Perssöner upptogo oförändrat morbroderns vapen (en stork
hållande en orm i näbbet). Detta tillerkändes sedan vid adlandet 1632 Jon Persson, som då var död,
och hans efterkommande, vilka efter vapnet upptogo släktnamnet Stårck, som i äldre tid skrevs Sturk
eller Sturck.
År 1776 blev pommerska regeringsrådet Carl Ludvig von Storck, som tillhörde en tysk riksadlig ätt,
naturaliserad svensk adelsman Stårck, under förmenande att han var en ättling av den svenska ätten med detta
namn genom sin farfars far Johan Storck, f. 1617, † 1683, som uppgives varit kansler i Osnabrück. Denne
återfinnes icke i riddarhusets äldre genealogier, men har senare insatts såsom son till stamfadern Jon
Persson Stårck. Såsom ett slags bevis anföres därvid, att »Johan Jönsson Stårck finnes ha ibland adeln år 1644
undertecknat cessionen om tullfriheten». Detta är dock ett misstag, ty i nämnda handling står: Jon Jönsson
Lindh (Lind af Hageby). Att identifiera kansleren Johan Storck med stamfaderns verklige son,
löjtnanten vid Älvsborgs reg. Jon Stårck låter sig näppeligen göra. Jon Stårck nämnes sista gången i
regementets rullor vid mönstringen i Vedum den 23 januari 1644, men däremot icke i en lista över
regementets sjuka i Landskrona samma år eller vid mönstringen i Vedum den 29 augusti 1645. Då det är högst
osannolikt, att han mitt under brinnande krig skulle hava begivit sig till Tyskland och bosatt sig där, och
intet bevis finnes för att han efter mönstringen 1644 skulle hava transporterats till ett annat regemente,
torde man få taga för god riddarhusgenealogiens uppgift att han »sotdog i Skåne». Något bevis för
samhörigheten mellan ätten Stårck och den tyska ätten von Storck har veterligen icke förebragts. Sistnämnda
ätt, som vid upphöjelsen i riksadligt stånd den 29 november 1753 erhöll ett helt annat vapen än den
svenskal — härstamningen från Sverige synes då icke varit känd — fortlever ännu talrikt i Tyskland,
dock icke genom regeringsrådet Carl Ludvig von Storck-Stårck, vars släktgren utdog under förra hälften
av 1800-talet.
Litteratur: [J. Stårck], Stårckska Släktboken (1924). Heikki Impivaara, Pari vuosisataa erään
ruotsalaisen suvun historiaa Pohjanmaalla (Historiallinen Aikakauskirja 1921, nr 1 & 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
