Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svanestierna, nr 348, † - Svanfelt, nr 294, †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANESTIERNA —SVANPELT. 51
En dotter. G. före 1668 6/3
m. Daniel Danielsson vid
Hovgren i Jonsbergs sn (Ög.).
Christina, f. 1640, † 1693
17/9 på Väsby i Oppeby sn
(Ög.). G. 1680 20/10 på
Överdrättinge i Hägerstads sn m.
Nils Eriksson i Väsby.
Norrköping m. Magdalena Leijonstierna i hennes
1:a gifte (g. 2:o 1678 30/2 på Drättinge m.
hemmansägaren och nämndemannen Måns Andersson i hans
2:a gifte, f. 1655 på Gårdby i Kettilstads sn, Ög.,
† där 1715 24/11), f. omkr. 1648, † 1716 6/5 på
Gårdby, dotter av justitiepresidenten Daniel Nicolai
Figrelius, adlad Leijonstierna, nr 333, och hans 1:a
fru Anna Sparre af Rossvik, nr 7.
Barn:
Daniel; levde 1683.
Ludvig; volontär vid livgardet 1686; korpral
därst.; furir 1698 11/7; förare 1700 8/4; fältväbel;.
† 1701 5/4 i Läppe by i V. Vingåkers sn (Söd.). [3]
Tab. 2.
29
Alexander (son av Louis de Davane, adlad Svane-
stierna, Tab. 1), till Drättinge i Håägerstads sn Anna, levde 1683.
(Ög.); reformerad fänrik vid Östgöta reg. till fot Juliana,
1654 och ännu 1672; deltog i kriget i Ungern mot Johan Gabriel, dp 1676 1/1 på Överdrättinge;
turkarna 1660; kornett vid Smålands ryttare 1674 levde 1683.
4/9; löjtnant därst. 1676 26/8; † s. å. 30/9 under
danska kriget och sannolikt begr. i Hägerstads kyr-
j 1 A. Kugelberg, Första lifgrenadierreg:ts historia V
ka, där hans vapen uppsattes. — G. 1666 7/5 i
(1930). 2 At (P). 3 At (D).
Adliga ätten SVANFELT, nr 294, †.
Adlad 1641 25/9, introd. 1642, utdöd 1691; den senare insatta ätten utdöd omkr. 1825.
Denna ätt är, såsom fru J. Ramsay i sitt arbete Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden påpekat!, en av.
de icke så få adliga ätter, i vars genealogi ett rent falsifikat föreligger. Den adlade Erik Eriksson Svanfelt,
fältmarskalken och generalguvernören greve Erik Dahlberghs farbroder, efterlämnade tre söner Jakob,
Peter och Erik, om vilka kusiner till Dahlbergh ett flertal handlingar finnes i Dahlberghska samlingen i
riksarkivet, och vilka 1674 kalla Jakob von Steinberg för sin morfader. 2 Den 6 maj 1691 underrättar assessorn
Israel Stickman från Stockholm Dahlbergh, att »Hr Capitainen (Jakob) Svanfelt är i Herranom för några
dagar sedan afliden och att ingen som sig om dess döda lekamen bekymmer giör», varför Dahlbergh anmodar
lantmarskalken i Pommern Jakob von Maltzahn (en halvbroder till Svanfelt) att sörja för dennes tillbörliga
begravning. 3 Jakob Svanfelt har således tydligen liksom de före honom avlidna bröderna — enligt ett Erik
Dahlberghs koncept, dat. den 30 januari 1693, voro dessa redan »en tijdh tillförende» avsomnade. (Peter
redan 1677) — dött utan arvingar och ätten med honom utgått.
På riddarhusgenealogien har emellertid icke någon av dessa söner till Erik Eriksson Svanfelt upptagits
före det under de sista årtiondena utförda kompletteringsarbetet — då bröderna Erik och Peter Svanfelt
införts i enlighet med utdrag ur Tyska församlingens i Stockholm dopbok och med tillägg »död före 1697» —
men däremot en son vid namn Isak, f. 1643; major; † 1696. Denne var, såsom fru Ramsay uppvisat, identisk
med kaptenen Isak Isaksson Svantfelt, vars farfader Gisle Jakobsson var tullnär i Åbo 1595, och vars fader
löjtnanten Isak Gislesson år 1624 fick frälse på sin hustrus arvgods Mäkkylä i Helsinge sn. Sedan Isak
Gislesson stupat i Livland 1626, erhöll änkan Anna Reeiher livstidsfrälse på Mäkkylä, vilket sedan övergick till
sonen Isak under Norrköpings besluts villkor, ehuru han icke var adelsman. Isak Isaksson upptog namnet
Svanfelt efter morfaderns vapen en svan = reiher, vilket vapen även givit upphov till de adliga namnen
Silfversvan och Svanström. Sonen Johan Svantfelt, överste och kommendant i Wismar, om vilken man får
antaga, att han känt både sina föräldrars och sina farföräldrars namn, är utan tvivel den som anordnat
falsifikatet på riddarhuset. Han bevistade såsom representant för ätten riksdagarna 1719 och 1723, liksom
sonen Carl riksdagen 1742—43. På grund härav och då redaktionen ej ansett sig berättigad att frångå den
för övrigt i detta arbete tillämpade principen att i allt väsentligt följa riddarhusstamtavlorna, har denna
ätt Svanfelt, ehuru den aldrig i verkligheten varit adlad, här nedan upptagits.
Tab. 1.
Erik.
Söner:
Jöns Eriksson Dahlberg; landskamrerare; † 1629.
Se Tab. 2.
Erik Eriksson, adlad Svanfelt, f. 1597;
räntmästare; † 1645. Se Tab. 3.
Tab. 2.
Jöns Eriksson Dahlberg (son av Erik, Tab. 1);
landskamrerare i Västmanland, Värmland och
Dalarna; † 1629. — G. m. Dordi Maliltsdotter i
hennes 1:a gifte (g. 2:o 1632 10/5 m. kaptenen vid
Västmanlands reg. Peder Gråå), f† 1636 12/4, dotter av
Matts Jakobsson och Sara Evertsdotter.
Son:
Erik Dahlbergh, adlad, friherre och greve
Dahlbergh, f. 1625; fältmarskalk och generalguvernör;
† 1703. Se grevliga ätten
Dahlbergh.
Tab. 3.
Erik Eriksson, adlad Svanfelt (son av Erik, Tab.
1), till Valla; f. 1597 15/11; räntmästare vid sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
