Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - af Söderling, nr 2009, † - Sölfverarm, nr 232, †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AF SÖDERLING—SÖLFVERARM. 119
Son:
Samuel Söderling, adlad af
Söderling, till Gripenberg i
Säby sn (Jönk.), vilken
egendom han, jämte Mörbylund
i samma sn, stiftade till
fideikommiss för sin dotters andra
son, friherre August Söderling
Hermelin; f. 1722 28/10 i
Stockholm; e. o. tjänsteman
i rikets ständers bank 1737
4/5; penningräknare därst. 1740 4/4; yngste
kontorsskrivare i lånebanken s. å. 22/10; kontorsskrivare
vid luckan i växelbanken 1744 4/5 och vid
kassaböckerna s. å. 20/12; andre kontorsskrivare i
lånebanken 1745 30/10; äldste kontorsskrivare därst.
1746 25/4; karakteriserad bokhållare 1747 21/12;
bokhållare i nyssn. bank 1751 14/9; kamrerare i
kontrollkontoret 1752 16/5; e. o. bankokommissarie
i bokslutskontoret 1759 24/10; ord. kommissarie
därst. 1761 9/9; kommerseråds n. h. o. v. 1770 20/3;
adlad 1773 24/1 (introd. s. å. under nr 2009); avsked
från banken 1776 22/1; † 1798 5/5 på Gripenberg och
slöt själv sin adl. ätt. ’Han inrättade 1746 såsom
äldste kontorsskrivare i lånebanken
kontranummerböckerna i bokslutskontoret; fick 1766 4/10 av
bankodeputationen befattningen med bankens växel-
och finansoperationer samt skötte detta värv med
nit, omtanke och redlighet och redogjorde årligen
för de flera millioner, vilka han för
växeloperationerna disponerade; fick också 1769 av sekreta
utskottet ett exemplar i guld av bankens jubelmedalj
och 1778 av bankoutskottet ett exemplar, likaledes
i guld, av bankens medalj över konung Gustaf III:s
besök; efterlämnade en förmögenhet i löst och fast
till ett värde av 192,000 rdr banko, varav en stor
del var i speciemynt.’ — G. 1:o 1755 m. Hedvig
Ulrika Weldt, f. 1735, † 1763 17/6 i Stockholm,
dotter av postmästaren i Stockholm Henrik Weldt
och Augusta Regina Henning; 2:o 1768 25/8 på Torpa
i Fors sn (Älvsb.) m. den 1:a fruns kusin på
mödernet Anna Elisabet Ström i hennes 3:e gifte (g. 1:o
1752 m. grosshandlaren i Göteborg Olof Sahlgren;
2:o 1762 före 8/4 i Göteborg m. bergmästaren Johan
Holst, † 1766 före 1/5 på Torpa i Västergötland),
f. 1732, † 1813 27/10 på Gripenberg, dotter av
grosshandlaren i Stockholm Berge Olofsson Ström och
Emerentia Henning. Hon har givit altarkläden
till Fors och Åsbräcka kyrkor i Västergötland.
Barn:
1. Ulrika, f. 1757, † 1772 före 24/9 i Stockholm.
1. Gustaf Samuel, f. 1758, † 1775 26/7 i Stockholm.
1. Hedvig Augusta, f. 1761 12/8, † 1794 1/4 i
Stockholm. G. 1785 23/7 på Gripenberg m.
bergsrådet friherre Samuel Gustaf Hermelin, nr 272, i
hans 2:a gifte, f. 1744, † 1820.
Adliga ätten SÖLFVERARAM, nr 232, †.
Adlad 1634 12/8, introd. 1635; utdöd 1637 26/10; den senare insatta ätten utdöd
1911-
Ätten Sölfverarm är en av de icke så få adliga ätter, vilka utdogo icke långt efter adlandet, men dock
officiellt fortlevat fram till våra dagar, emedan medlemmar av en helt annan ätt under oriktiga förutsättningar
inympats på den utdöda ättens genealogi. Men ej nog härmed. Ättens stamfader Jon Eriksson förekommer
dessutom på adliga ätten Wåädurhorns genealogi såsom medlem av denna ätt. Visserligen skrives han på
ätten Sölfverarm till Varsta i Gillberga sn (Söd.) och på ätten Wädurhorn till Lista i likan. sn (Söd.),
men är i verkligheten en och samma person, som erhållit Varsta genom sitt gifte och Lista genom
donation. Anledningen till denna dubbelföring kan icke gärna vara någon annan än att Jon
Erikssons barn av nu okänd anledning (sannolikt på grund av hjälmprydnaden) kallade sig Wädurhorn
(man må betänka, att riddarhusgenealogierna uppgjordes hundra à hundrafemtio år efter båda
ätternas utslocknande). Med säkerhet kan sägas, att något gemensamt samband icke förefunnits mellan
ätterna Sölfverarm och Wåädurhorn (möjligen har dock någon släktskap funnits mellan stamfadern
för sistnämnda ätt, dalafogden Peder Månsson, och Jon Erikssons hustru, som förde en hjort i vapnet,
men uppgives hava varit en ättling av den gamla Svinhufvudssläkten i Dalarne), ty när den adlade Påvel
Jonsson Sölfverarm, som vid sitt giftermål 1629 i morgongåvobrevet kallas Påvel Jonsson Wädurhorn,
introducerades 1635, skedde detta icke med den året förut introducerade och troligen redan 1635 utdöda
ätten Wädurhorns namn och vapen, utan kallade han sig efter sitt eget vapen Sölfverarm. Han dog barnlös
och ätten utdog således med honom själv redan 1637.
Jon Eriksson hade den 25 juli 1606 bekommit det allmänna frälse, som konung Carl IX efter slaget vid
Kirkholm 1605 utlovat till alla ryttare och knektar, som godvilligt läto bruka sig i Livland, och vilket bestod
i ständig frälsefrihet på de gårdar, som de ägde eller kunde förvärva av kronan, ävensom gemensamt
sköldemärke för sig och efterkommande, vilket, så snart någon utmärkt sig genom tapperhet, skulle få utbytas mot
eget vapen med åtföljande frälse och privilegier. Det gemensamma sköldemärket utgjordes av »en blå och gul
sköld fördelt, och däruti en försilvrad väpnad arm, och på hjälmen två försilvrade vädurshorn och tre kronor».
Barnen voro förutom den ovan nämnde Påvel Jonsson Sölfverarm (han introducerades med det nämnda
s. k. sköldknektevapnet), sonen Elof och dottern Christina († 1665), g. m. ryttmästaren Tuve Tuvesson
Hökeflycht, nr 208. Den såsom hans dotter på riddarhusgenealogien för ätten Wädurhorn upptagna Elisabet
var däremot hans sondotter och dotter till Elof Jonsson i hans giftermål med Elisabet Hund i hennes 1:a
gifte (g. 2:o m. kaptenen Olof Olofsson, adlad Morgonstierna, nr 339), dotter av hovmästaren Daniel
Hansson Hund, adlad 1590, men ej introducerad, och Emerentia Bengtsdotter (Örnflycht, nr 84).
På samma gång som åt Jon Eriksson tilldelades allmänt frälse och det gemensamma sköldemärket
(mandatsfrälsebrev) den 25 juli 1606 åt dåvarande ryttaren, sedermera underlagmannen Erik Mikaelsson till Heinola
i Finland, vars barn efter vapnet kallade sig Sölfverarm. Sonen Mikael Eriksson anmälde sig den 18 juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
