Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taubenfelt, nr 437, † - Tawast, nr 64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 TAUBENFELT—TAWAST.
brückska fredsfördraget, på vilket även hans
vapen syftade; köpte Näs av sin moder och fick
resolution på en del av kanikegodsen, som tillhört
Lunds hospital.’ Han blev på grund av sitt
uppträdande mot rådet vid 1672 års riksdag bortvisad
från riddarhuset och hans vapen därstädes nedtaget,
varjämte rådet i en skarp skrivelse anklagade honom
hos konungen; han fick dock nåd efter att hava gjort
avbön.3 — G. i Tyskland m. Sibylla Lukretia Clara
von Knesebeck, † 1687 i aug.S8
i Uppsala 6 1671 5/10; † 1675 12/8. Han fick
kanikegodsen efter fadern.
Maria Eleonora, † före 1697. G. 1:o m. kaptenen
Niklas Rappe, nr 1284, † 1676; 2:o m. löjtnanten
och e. o. lånebankobokhållaren Didrik Becker
i hans 1:a gifte (g. 2:o m. Anna Christina Pilefelt,
som levde änka 1708 5/10 i Stockholm, dotter av
majoren Georg Pilefelt, nr 230, och Catharina
Elisabet Printz, nr 304), † 1708 i sept. i Stockholm.
Maria Christina. G. m. löjtnanten Bengt Tungel,
Barn: nr 182, † 1679.
Gösta Mauritz, dp 1653 2/2 i Stockholm (Jak.), Lukretia Clara, levde 8 1711 5/6. G. före 16873
† barn. i sept. m. kamreraren hos grevinnan Königsmarck
Hans Casper; student i Uppsala 6 1671 5/10; Johan Myrstedt, † 1710 efter 3/11 i pesten.
häradshövding i Rasbo och Olands härader efter
fadern 1674; i j7 löt ätt å svärds-
fadern 1674; † ogift 1676 och slöt ätten p 1 Blr. 2 At (So). 3 Riddersk. o. Ad. protokoll. 4 §8rr,
sidan. 5 Af. 6 Um. 7 KA, köpegodsakt (OA). 38 Sjuhundra
Gustaf, dp 1656 3/12 i Stockholm (Jak.); student härads dombok (OA).
Adliga ätten TAWAST, nr 64.
Den introducerade ätten adlad 1588 24/6, introd. 1625; utdöd 1731 29/11.
Riddarhusgenealogien för adliga ätten Tawast utgör en försåtlig sammanställning av icke mindre än tre
särskilda ätters stamtavlor, nämligen 1) finska medelstidsätten Tawast, som utdog före 1485, 2) en sannolikt från
Danmark härstammande ätt Tawast, som adlades 1588 och introducerades 1625, men utdog på svärdssidan
sannolikt 1731, samt 3) en ännu fortlevande borgarsläkt från Åbo med detta namn. Fastän den introducerade
ätten då redan var utdöd, representerades den dock vid riksdagen 1746—47 av en medlem av borgarsläkten
Tawast, löjtnanten Carl Johan Tawast (Tab. 17), och samtidigt torde den stamtavla hava sammanställts, som
av honom 1751 inlämnades till riddarhuset. »Denna originala genealogies oriktighet » påvisades av dåvarande
riddarhusgenealogen, kanslirådet A. A. von Stiernman, »och måste löjtnanten Carl Johan Tawast taga sitt
avträde från riddarhuset». Efter Stiernmans död 1765 synes dock stamtavlan blivit godkänd av någon
hans mindre kritiska efterträdare, »oaktat förfalskningen — här kan man icke tala om god tro — var så grof,
att den af en mild undersökning icke kunde tillvitas någon vanlig menniska, ännu mindre en släktmedlem.
Namn hade ändrats, personer, som aldrig existerat, hade tillsatts här och där. Ånnu i våra dagar dels
försvåras, dels omöjliggöres utredningen af släkten Tawast genom dessa besynnerliga tillägg af hela släktled.
(J. Ramsay.)
Medeltidsätten Tawast som i vapnet förde en vänstervänd arm, har med orätt ansetts vara av samma stam
som (medeltidsätterna) Stålarm (högervänd arm) och Footangel. Biskop Magnus Tawasts broder Nils
Olofsson, som fortplantade släkten, har hittills, såsom fru Ramsay uppvisat, av alla genealoger och forskare
förblandats med och gjorts till en person med sin samtida, riddaren Nils Olofsson (högervänd arm), oaktat denne
uppträder som riddare redan 1405, medan den förre erhöll frälsebrev av konung Erik 1407, och trots att
båda förekomma i samma pärmebrev. Då riddaren Nils Olofsson synes hava ägt Kiala i Borgå sn, som sedan
blev ätten Stålarms sätesgård, torde detta kunna förklara uppgiften om ätternas gemensamma härstamning.
Medeltidsätten Tawasts sista man var Nils Tawast, som var död 1485 och sannolikt ogift, då han ärvdes av
sina systerbarn.
Den introducerade ätten Tawasts, nr 64, äldste kände medlemmar i Finland buro namnet Kaas, och torde
hava inkommit från Danmark. Sönerna till Henrik Kaas, som förde en stjärna i vapnet, upptogo, sannolikt
på grund av mödernehärstamningen från de finska frälsesläkterna Bitz och Voltissläkten, ett
vildsvinshuvud till vapenbild. Vid adlandet 1588 erhöll Arvid Henriksson Tawast vapenförbättring: en krans av
hjärtan kring vildsvinshuvudet. Ätten, som skrev sig till Kurjala i Koskis’ sn, utdog sannolikt 1731.
Den från Tavastland till Åbo inflyttade borgarsläkten Tawast, vilken med orätt tagit den introducerade
ätten Tawasts döda sköldemärke, nummer och säte på riddarhuset, har efter 1818, då den immatrikulerades
på riddarhuset i Finland under nr 3 bland adelsmän, icke varit representerad i Sverige. Den har gemensam
härstamning med adliga ätterna Tawastén och Tawaststjerna. En medlem, Johan Henrik Tawast, sist
general och en av rikets herrar, upphöjdes i friherrligt och grevligt stånd, men slöt själv sin grevliga ätt. En
medlem av ätten i Finland erhöll kejserligt tillstånd 1830 den 9 febr. att upptaga Stålarmska ättens vapen
och under nytt nummer bilda en särskild adlig ätt med namnet Stålarm-Tawast (finska adl. ätten nr 189).
Denna ättegren utdog på svärdssidan 1880.
Litteratur: J. Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden (1909).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
