Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wrangel, nr 2092
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adliga ätten WRANGEL, nr 2092.
Natural. 1772 13/9, introd. 1776.
Släkten Wrangel, som efter sitt första framträdande i Estland i senare hälften av 13:e århundradet därifrån
spritt sig till Sverige, Ryssland, Tyskland, Österrike och Holland, har sannolikt inkommit till det gamla
»Livland» med svärdsriddarorden eller med tyska orden. Den har utan tvivel gemensamt ursprung med de
därstädes samtidigt boende ätterna Levenwolde och von Engdes; samtliga föra samma stamvapen, en
tretinnad bjälke (mur). Namnet är härlett av dess äldsta godsbesittning i det nya hemlandet, Uwarangele, på
estniska Warango (nu Wrangelshof), i det dåvarande danska Wierland, Estland. Urkundligt framträder
släkten första gången 1279 med riddaren Hinricus de Wrangele, ärkebiskopens av Riga vasall, vilken stupade
vid Ascheraden 1279. Under de två sista årtiondena av 1200-talet och förra hälften av 1300-talet förekomma
i urkunderna flera riddare och lantråd i Estland, vilka skrevo sig de Vranggele, Wranghele, Wrangel, och
vilka på grund av det gemensamma vapnet och deras huvudsakligast till socknarna Haljall och Maholm i
Wierland koncentrerade godsinnehav med nödvändighet måste hava tillhört släkten, ehuru filiationen dem
emellan till följd av bristande urkundsmaterial icke kan fastställas. De senaste forskningarna rörande släktens
äldsta historia (Georges, baron von Wrangell, Geschichte der Wrangel zur dänischen und Ordenszeit) hava
givit till resultat, att man kan särskilja tre huvudlinjer av släkten, vilkas äldsta påvisbara stamfäder levde
i medlet av 1300-talet och tillhörde släktens tredje generation från den förste kände namnbäraren, riddaren
Hinricus de Wrangele 1277, utan att deras släktskap inbördes eller med tidigare i urkunder nämnda personer
med namnet Wrangel kunnat utrönas. Dessa huvudlinjer hava av sagde författare efter stamgodsen blivit
kallade 1) Rojel-Jensel, 2) Hoebbet-Adinal och 3) Jess-Itfer.
Den första huvudlinjen, Rojel-Jensel, som var rikt besutten i stiftet Dorpat, härledes från riddaren Eylhard
von Wrangele, stiftet Dorpats vasall, som nämnes 1338 och 1341. Söner till honom voro Henrik 1378—1410,
biskop i Dorpat, och Eilard 1374—1397, stiftsfogde därstädes. Av den sistnämndes tre söner blev Wolmar,
1430—1458, stiftet Dorpats vasall, fader till Jürgen, till Rojel, Kaggar och Lassil 1472, † före 1503, av vilkens
fem söner tre lämnade avkomlingar, nämligen Johan, Helmold och Wolmar. Helmolds († omkr. 1550) gren
utgick sannolikt i slutet av samma århundrade, Wolmar, † före 1521, bildade en gren, som skrev sig till
Sage, vilken utdog med hans sonsons son Wolmar före 1626. Johan Wrangel till Rojel, Jensel m. m., stiftsråd
i Dorpat, som 1522 representerade stiftets ridderskap vid en församling i Dorpat, † 1552, hade i två giften
åtta söner, däribland Moritz, biskop i Reval 1558—1560, Henrik 1541—1557, domherre på Ösel, Johan,
till Jügel 1595, vars gren utdog med ende sonen Johan före 1626, och Fabian, till Jensel, † 1568, g. m. Anna
Tuve (Taube af Issen). Med Fabians sonsons sonson Fabian von Wrangel, f. 1651, som först var i svensk
men sedan övergick till nederländsk-spansk tjänst, upphöjdes i spanskt greveskap och slutade som
generalfältmarskalk och guvernör i Bryssel, utgick linjen Rojel-Jensel på svärdssidan 1737. Ehuru förutom
sistnämnda Fabian flera medlemmar av denna linje voro i svensk tjänst, har ingen gren av densamma vunnit
inträde på svenska riddarhuset.
Den andra, först i Strand-Wierland bosatta huvudlinjen, Hoebbet-Adinal, kan räkna som sin stamfader
den »Hermannus de Vranggele, in utroque jure baccalaureus» (1342), vasall i Wierland ännu 1382, vilken
tidigare med orätt gjorts till stamfader för släktens alla grenar (H. von Baensch, Geschichte der Familie
von Wrangel). Hans son Hans, till Oyel, 1390—1406, blev fader till Wolmar, † före 1462, vilken 1459
förvärvade sig gården och byn Hoeppele (Hoebbet) i Strand-Wierland. Av dennes fyra söner bildade Otto,
till Kersel, 1456—1468, och Hans, till Hoebbet, † omkr. 1460, tvenne grenar, som utdogo i mitten av
1500-talet, medan Henrik, 1454—1474, mannrichter i Wierland, blev sannolikt stamfader för den ännu i Preussen
såsom friherrar (en därstädes i grevligt stånd upphöjd gren numera utdöd) talrikt levande grenen Abellen,
och Berthold stamfader för grenen Adinal med dess förgreningar Lagena och Raick. Berthold Wrangels
son Wolmar hade förutom sonen Wolmar (d. y.) till Adinal (se friherrliga ätten Wrangel af Adinal) en son
Reinhold till Annickfer 1561, vars son Henrik, till Annickfer 1561—1600, blev fader till översten i svensk
tjänst (för östra Viborgs reg.) Reinhold Wrangel, f. 1600, † 1654, vilken köpte godset Lagena av kronan.
Från honom härstammar en gren av släkten, som ännu fortlever i Tyskland och Estland. Nämnda Wolmar
Wrangels (d. y.) till Adinal sonson Johan hade förutom sonen Herman — fader till Didrik, friherre och greve
Wrangel af Adinal, nr 37, och Reinhold, friherre Wrangel af Adinal, nr 199 — sonen Hans, kaptenlöjtnant
i svensk tjänst, † före 1690, från vars son, löjtnanten i svensk tjänst Jobst Jakob Wrangel, † omkr. 1699,
den i Tyskland och Estland fortlevande grenen Raick härstammar.
1—843019. Svenska adelns ättartavlor. LX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
