Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grevliga ätten Wrede, nr 27, † - Friherrliga ätten Wrede af Elimä, nr 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WREDE—WREDE AF ELIMÄ. 47
1666; landshövding i
Viborgs, Kymmenegårds
och Nyslotts län 1675 2/10
och i Uppsala län 1681
1) 1/12; lantmarskalk vid
1682 års riksdag; t. f.
president i
bergskollegium 1685 16/6 och ord.
president s. å. 8/9; k. råd
s. d.; ledamot av
kommissionen för likviderande av
ständernas
kommissionsdomar! s. å. 9/9; tillika president i reduktions- och
likvidationskommissionerna s. å. 29/9; president i
kammar- och kommerskollegierna samt
statskontoret 1687 23/4; greve s. å. 10/12 (introd. 1689 under
nr 27); ledamot av kommissionen för prövning av
ersättningskrav till följd av kaperier1 1691 1/7;
avsked från bergskollegium 1694 7/7;
riksförmyndare 1697, då presidiet i kammar- och
kommerskollegierna interimsvis fördes av riksrådet Carl
Gyllenstierna; ledamot av defensionskommissionen
1700 7/4 och av kommissionen till vidtagande av
åtgärder mot kaperier i Östersjön 1701 8/1; avsked
från kammarkollegium 1711 25/4, men behöll
chefskapet i kommerskollegium till sin död1; † 1712
natten till den 6 dec. i Stockholm, slutande själv
sin grevliga ätt samt jordfäst i Jakobs kyrka och
sedan begr. i Cruusegraven i Björklinge kyrka
(Upps.). ’Han var en utmärkt ämbetsman och stor
statsman samt en av konung Carl XII:s
förmyndare; skötte finanserna under denne konungs krig
och hade att anskaffa de medel, som kriget krävde;
förvärvade sig stor förmögenhet och byggde 1706
Kulla kyrka vid Östanå, vilken han lät av timmer
hopsätta i Finland och sedan överföra till Sverige. ’
— G. 1672 19/5 på Peippola3 m. friherrinnan Brita
Cruus af Gudhem, f. 1652 12/6, † 1716 25/1 på Häringe
och begr. i Björklinge kyrka, dotter av översten
Lars Jespersson Cruus, friherre Cruus af Gudhem,
nr 14, och grevinnan Agneta Horn af Björneborg,
nr 9.
Barn:
Carl Casper, friherre till Tjolöholm, herre till
Fånö, Häringe, Harviala, Ålhult och Eksjöhovgård;
f. 1673 21/7 i Stockholm4; student i Uppsala2 1685
31/1; rector illustris därst.; kammarherre 1695;
vice hovmarskalk 1699; † ogift 1701 11/1 i Lais och
jordfäst s. å. 17/11 i Jakobs kyrka i Stockholm samt
sedan förd till Björklinge kyrka, där hans
huvudbanér och anvapen uppsattes.
Agneta, f. 1674 12/11 i Stockholm, † 1730 23/7
på Lövsta i Kimstads sn (Ög.). G. 1693 27/6 i
Stockholm m. överstelöjtnanten greve Axel Johan
Lillie, nr 17, f. 1666, † 1696. De hava skänkt Klara
kyrkas södra port, varest Lillieska och Wredeska
vapnen jämte initialerna till deras namn ses ut-
huggna.
Sofia, f. 1676 12/2 på Viborgs slott, † 1708 14/12
efter barnsäng och ligger jämte sin man och hans
2:a fru begr. i Sparregraven i Öja kyrka (Söd.).
G. 1707 3/3 i Stockholm m. riksrådet och
fältmarskalken friherre Erik Sparre, greve Sparre af
Sundby, nr 63, i hans 1:a gifte, f. 1665, † 1726.
Lars, f. 1678 15/9 på Viborgs slott; student i
Uppsala 1685 31/1; fänrik vid livgardet 1695 6/11;
löjtnant därst. 1697 i aug.; kapten 1700 3/12;
† ogift 1704 1/1 i Paris3 och begr. i Björklinge kyrka,
där hans huvudbanér uppsattes.
1 Ak. 2 Um. 38 At (Sch).
kyrka, At (Sch).
4 Likkistplåt i Björklinge
Friherrliga ätten WREDE AF ELIMÄ, nr 44.
Friherrlig 1653 18/8, introd. 1654. En gren erhöll grevlig värdighet 1809 29/6 enl. 37 § R.F. men tog icke
introduktion.
Enligt traditionen härstammar ätten från Italien. En prins av den urgamla ätten Colonna, som efter en
mesallians förskjutits, skall vara ätten Wredes stamfader. Han uppträdde under sitt deltagande i de italienska
krigen på 700-talet städse iklädd en grön rustning med alltid nedfällt visir och var känd under namnet »il
cavalliera verde». Sedan han stupat i ett blodigt slag och visiret öppnats igenkändes han som prinsen av
Colonna. Hans son tog namn efter ordet verde i faderns »nom de guerre» med omkastande av bokstäverna
e och r och bildade namnet Wrede. — Ätten är känd redan från mitten av 1000-talet, då en Grete
de Wrede (1050) gifte sig med Adolf von Dassel. Släktens stamborg var det ej långt från Köln
belägna slottet Wrede, som sedan kom i grevarnas av Waldeck besittning. Även i stiftet Hildesheim
var släkten vid denna tid besutten. Den spred sig sedan till Westfalen, varest den förvärvade flera
gods, till vilka olika grenar skrevo sig, såsom Schellenstein i grevskapet Arnsberg, Beck i stiftet
Minden, Melschede och Amecke, vilka två sistnämnda ännu i medlet av 1800-talet befunno sig i släktens
ägo. I Westfalen framträder släkten första gången i urkunderna med riddaren Fredrik de Wrede,
vilken 1274 var vittne i en tvist mellan riddaren Conrad af Warberg och klostret Marienberg invid staden
Helmstädt. I klostrets urkunder nämnas sedan 1299 en Henrik de Wrede och 1303 arvherren till Harbeck
Stefan de Wrede, son till riddaren Fredrik. I grevskapet Arnsberg uppträder 1311 Antonius de Wrede,
»famulus», som av den siste greven av Arnsberg, Gottfried II, 1339 förlänades med godset Hachen, och
1324 Henricus de Wrede, »dapifer». Under 1500- och 1600-talen stodo flera medlemmar av släkten i
kurfurstens av Köln tjänst, och under 1700-talet blomstrade tvenne grenar i furstendömet Lippe och
storfurstendömet Hessen. Släkten fortlever, ännu förutom i den i norra Europa levande grenen, i Tyskland och Ungern.
Nämnas bör att något agnatiskt samband icke kunnat påvisas mellan den urgamla ridderliga släkten Wrede
och en från Westfalen bördig ätt med samma namn, vilken 1790 blev adlad och 1791 erhöll bayersk friherrlig
värdighet. Till sistnämnda ätt hörde den bekante fältherren under napoleonskrigen Karl Philipp Wrede,
f. 1767, † 1838, vilken som chef för en division av bayerska armén hade en god andel i fransmännens seger
vid Wagram 1809 och till belöning härför upphöjdes till fransk greve, men 1813 gjorde gemensam sak med
Österrike och under 1814 års fälttåg förde de bayerska trupperna mot Frankrike, blev bayersk fältmarskalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
