Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friherrliga ätten Zülich, nr 122, † - Adliga och friherrliga ätterna Zöge von Manteuffel, nr 1909 och 307, ††
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 ZÜLICH—ZÖGE VON MANTEUFFEL.
N
schweigsk tjänst; † 1777 25/9. — G. 1767 20/2 m
sin broders svägerska Charlotta von Grabbe, dotter
av en kapten von Grabbe.
Söner:
Carl Fredrik, f. 1770 8/5; löjtnant i preussisk
tjänst; † ogift 1802 24/10.
Gustaf Georg, f. 1772 1/7; kapten i preussisk
tjänst; RPrOPlemér; skjuten ogift 1807 vid
Kolberg, då en skans intogs av fransmännen.
preussisk tjänst 1753; avsked 1759; amtshauptman
i Wolgast 1762, vilken befattning upphörde 1768;
.† utan söner 1823 28/10 i Barth i Pommern och slöt
ätten på svärdssidan. — G. 1760 28/9 m. Fredrika
von Grabbe, f. 1736 22/2, † 1809 2/4, dotter av en
kapten von Grabbe.
Dotter:
Sofia Christina Antoinetta, f. 1761 28/, i Ger-
deswalde. G. 1800 20/9 på Zarrentin m. sin kusin,
kommendanten i Magdeburg, översten von Becken.
Tab. 4. dorff.
Christian Vilhelm (son av Gustaf Zülich, adlad
och friherre Zülich, Tab. 1), f. 1738 24/6; löjtnant i 1 SK.
2 Lange, Vitæ Pomeranorum (1898).
Adliga och friherrliga ätterna ZÖGE VON MANTEUFFEL, nris 1909 och
307, ††.
; friherrlig 1771 15/10, introd. 1786; utdöd 1796 6/2.
Ätten Szöge (Zöge), i sin ursprungliga namnform Soye, är en av Livlands äldsta adelssläkter. Den
framträder urkundligt första gången med Gerardus Soye, vilken den 11 juni 1325 som dansk vasall i Wier-
land beseglade en urkund. Då även samtidigt (den 6 februari 1333) uppträder en domherre i Dorpat vid
namn Johannes Zoye, får man antaga, att släktens invandring skett minst ett släktled tidigare, alltså antag-
ligen redan på 1200-talet. I fjärde generationen hade släkten talrikt utbrett sig i Harrien och Wierland,
och i slutet av 1400-talet var den en av de godsrikaste och mäktigaste släkterna i Harrien-Wierland och i
stiftet Dorpat.
Natural. 1751 22/10, introd. s. å.;
Det har antagits, att släkten ursprungligen härstammat från Pommern. I staden Stralsunds urkunder
förekommer som vittne en Thidericus Zoje 1248, och i stadens äldsta domböcker nämnas en Wibrandus Zoye
1281 och en Hermannus Zoye 1296. Thidericus Zoje var kyrkan Schwerins vasall, och hans hemort måste
således i likhet med de flesta mecklenburgska vasallernas sökas i Nedersachsen. I staden Bremens urkunder
från denna tid förekommer också bland kyrkans ministeriales Gerfrithus Dzoie 1233. Arnoldus Zoye
uppträder samtidigt (1255) som vittne i en urkund, utställd i Stade. Släkten var en av de äldsta och
ansenligaste adelssläkterna i ärkestiftet Bremen. Denna släkts vapen (en gryta) är visserligen helt olika
den livländska släktens, men den sistnämndas härkomst från Pommern-Nedersachsen kan dock icke enbart
på denna grund utan vidare avvisas, ehuru den ej heller med säkerhet kan fastställas.
Trots de under de sista årtiondena av den framstående forskaren, doktor A. von Transehe-Roseneck bedrivna
forskningarna i släktens historia har anledningen till tillfogandet av namnet Manteuffel till det ursprungliga
släktnamnet icke kunnat utredas; någon släktskap med den tyska ätten Manteuffel har icke kunnat påvisas.
Namnsammanställningen förekommer första gången, då en Evert Szöge av ättens kurländska gren vid ett
tillfälle den 23 mars 1601 (men icke senare) skrev sig: Ewerth Szöige genanntt Manteuffel. Hans son Eberhard
icke endast återupptog namnet Manteuffel utan satte det före det ursprungliga släktnamnet, varefter denna
grens medlemmar kallade sig Manteuffel gen. Szöge. Antagandet av namnet Manteuffel spred sig på
1700-talet även till ättens ursprungliga estländska linje, vars medlemmar då började kalla sig Zöge von Manteuffel,
och då en gren 1759 upphöjdes i riksgrevlig värdighet, uteslöts både det ursprungliga släktnamnet och vapnet,
och dess ättenamn blev endast Manteuffel och vapnet enbart det manteuffelska.
Atten Szöge förgrenade sig tidigt från Harrien-Wierland söderut till Livland och Kurland och fortlever
ännu förutom i Estland i dessa länder samt i Tyskland. Den i Sverige naturaliserade medlemmen Otto
Jakob Zöge von Manteuffel tillhörde den estländska linjen, vars nu levande medlemmar närmast härstamma
från hans faders halvbroder Otto Reinhold Zöge von Manteuffel, f. 1701, † 1780. Ätten är inskriven på
riddarhusen i Estland, Livland, Ösel och Kurland.
g
Litteratur: Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Teil: Kurland, Lief. 5.
i Harrien; nämnes 1402—1438; mannrichter i
Gerard Soye; wierländsk
va-Estland 1423. — G. m. Anna N. N. (1405).
sall 1325.
Son eller sonson:
Claus Soye, f† före 1390. —
G. m. N. N. Parenbeke.
Son:
Gert Soye, wierländsk vasall
1384, 1405. — G. m. Elisabet
N. N.
Son:
Herman Soye, till Hannijöggi (1467), Jegelecht
(1493) och Pannküll (1501); riddare; † 1516. Han
var typen för sin tids stolta och omedgörliga vasaller
och efter en glänsande medgång, som sammanföll
med länsherrens-ordens, dog han i armod i
främ-Son: mande land under en Romresa. — G. m. N. N. von
Otto Soye; köpte byn Sotel Vietinghof, dotter av riddaren Jürgen von
Vietingunder Hannijöggi (nu Annia) i S:t Johannes sn hof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
