Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2”18 Syntax. -
ackusativus af gerundivum. Se § 342. Hos skalder och senare författare
hafwa många andra af dessa verb infinitiVuo eller accll1sativu—g c. inf.
Hortor amal–e focos. A–qua tel1dit (sträswar) rumpere p1umbuln. Antēno1–
be1li censet pr3ecidere causas. Hoc regnūIn dea gentjbus esse tel1ditql1e fovetque.
Anm. 3. BIott när patior är nekadt, kan ut följa. Illud natul–a
11on patit111–, ut aliorum spo1jis nostras facultate8 augeamus. sil1oförekom-
mer hos skaIder med ut.
Anm. 4. Dessutom ha flera af de i §26O. 2 nämnda verben i ollika
betydelse olika konstruktion, antingen ut eller acc. c. inf. För att ”lättare
förstå skilnaden, ihågkomme man, att beroende utsagosatser uttryckas
med acc. c. inf., men att sådana beroende satser, som innehålla en begä-
ran, konstrueras med ut (ne) och konj. Wid waletmellan dessa konstruk-
tioner bör man derföre förwandlla den beroende satsen till en direkt, t. ex.
el–suade tibi, bonos exspectare l—ecte factorum pra:-lnia heter direkt:*be-
Pöningar .wänta de gode (utsago); deremot Cice1–o judicibus gεepe per-
sll1asit, l1t reos sontes absolVel–el1t heter direkt: frikännen, domare (be-
gäran). Således n
M persuadeo ut. jag öfwertaIar någon att göra något; ne att icke göra;
persuadeo med acc. c. inf., jag öfwertygar någon, att något äc;
moneo, admoneo ut, jag råder, uppmanar n.ågon att göra något;
moneo med acc. c. inf., jag erjnrar om att något är;
—c–oncedo ut. jag tillåter någon att göra något;
concedo med acc. c. inf., jag medgifwer (i fråga om ett påstående).
–– Så följer efter alla verba djcendi och scribel1diut(ne),när de uttrycka
en befallning (säga till någon, att han stall).
Wid facio märkas de olika konstruktione1:na:
facio ut. jag ut—cättar, att (Se §, 283. Anm. 2); ofta anwändt till om-
skrisning af verbets begrepp. InVītus qūidem feci, ut —L. F1amininūln
e senatu ejicerem. Facio libentel–, ut per 1īteras tecum collOquar.
fac med acc. c. il1f., antag att. Fac, qui ego sim, esse te.
facio med participium p1—3esentis activi eller infin. pra3s. pass., jag låter
(i en bok eller på scenen) någon göra något eller något ske med nå-
gon. PolyphēInum HoIne1—us cun1 ariete col1oquenteln facit. Isocr5tem
P1ato admirabiliter in Ph.?edro laudari facit.
efficio med ut, jag åstadkommec, att; med acc. c. iuf.. jag bewisar; effi-
citur deraf följer (hil1c, unde, ex quo efflicitu1—) med acc. c. inf. eller
— med ut. Hinc efficitul—, ut, quidqūid honestum sit, ideln sit utile. Sequi-
tnr (det följer) förbindes ostare med ut än med acc. c. il1f. si haec
enuntia—ll;io ve1–a non est, sequitur, ut fa1sa sit.
TheInistocles pel–suasit populo, ut pecunia pllblica, quae ex meta1lis
rediret, classis centum naviuIn 3edifical–etū1–. Tibi persnade, pr3eter cll11pam
et –peccatum homini accidere nihil posse, quod sit horribi1e aūt pertimescen-
dll1m. Monuit Caesar—, ejll1g diei victoriam in equitll1m vi1–tute constare. Mo-
nitos —Vos Volo, pr3ecepta sine assiduitate exel–cendi non multum Valere.
Admoneo vos, ut corpo1-i exe1–cendo Ope1–am detis. Tibel–ius reo concessit,
ut in —exsilium abil—et. Concedo ha3c. —quffi dicīs, vera– esse. Frater ln”ihi
scripsit, ut domum redil–em: patrem esse 3egrotuln. A”
Anm. 5. De verb, som betyda wiIja (volo, nolo, malo.) hafwa
äfwen konjunktivus utan ut. isynnerhet i formerna velin1. vellem o. s. w.
(Se § 251.) På samma sätt konstrueras äfwen de slesta verb, som be-
tyda bedja och uppmana, widare povtulo och l)erInitto, äfwensom im-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
