Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Förändrade levnadsförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRÄNDRADE LEVNADSFÖRHÅLLANDEN 33
djupt sedliga känslor och moraliska begrepp, att de voro
pinsamma att uthärda.
Ellen Key längtade efter lugn. Hon hade stått med i
90-talets upprivande strider alltsedan hon hållit
inledningsföredraget om Tanke- och yttrandefrihet vid den offentliga
diskussion, som den frisinnade studentföreningen Verdandi
höll 8 mars 1889. Detta väckte ett oerhört rabalder i pressen
och mycken ovilja. Hon slöt sig fullständigt till Verdandisterna,
och blev därför, liksom de, illa sedd och illa behandlad.
Hennes föredrag »Huru reaktioner uppstå», liksom hennes
uppträdande för Yttrande- och tryckfrihet hade rivit upp
himmel och jord. Hennes harm gällde den gången domen
enligt hädelseparagrafen av fyra unga män, som i sin iver hade
uttalat sig så, att de kunde anklagas för hädelse enligt en
lagparagraf, som man haft anledning tro så föråldrad, att
den inte längre kunde tillämpas, helst samma hädiska åsikter
fritt kunnat uttalas i tryck av andra, som iklätt dem en
mindre populär form. Nu påvisade hon att denna lagparagraf
stred mot utvecklingens och framåtskridandets lag, och att
det var oförenligt med civilisationen i våra dagar, att andliga
strider utkämpas med andra än andliga vapen.
Hon ensam hade mod att uppträda till de dömdas försvar.
Hon ville inte försvara det sätt på vilket de framställt sina
meningar, tvärtom, från detta tog hon bestämt avstånd, och
framhöll vikten av att unga stridskämpar välja sina vapen,
för att inte ådra sig det dryga ansvaret av att reaktioner
uppstå. »Våra egna fel och misstag bli på längden de enda
farliga fienderna till den sak vi leva för», sade hon.
Häftiga anfall gjordes i pressen och enskilt. Till och med
en sådan gammal frihetskämpe som S. A. Hedlund försvarade
hädelseparagrafen, och hon råkade i hovsam polemik med
honom. Genom allt detta pressbråk fingo hennes ord stor
spridning och gingo som en löpeld över landet. De torde
nog i hög grad ha bidragit till att med tiden alltfler givit
henne rätt’ i hennes meningar. De väcka nu inte längre
3. — Verdandis småskrifter. 279. . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
