Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Undervisnings- och upplysningsverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERVISNINGS- OCH UPPLYSNINGSVERKSAMHET 39
var för övrigt det enda kunskapsbetyg Ellen Key nånsin
förvärvat. Hon har aldrig avlagt någon examen. Icke dess
mindre är hon nog en av de mest kunskapsrika och bildade
kvinnor i världen.
Ellen Key gav även egna kurser i historia och litteratur
för unga damer. Elevkretsen var först helt liten, men växte
fort ut till ett hundratal kvinnor ur olika samhällsgrupper,
både gifta och ogifta. En av dessa åhörarinnor anser att
Ellen Key genom dessa föreläsningsserier i en följd av år
»har gjort en av sina stora insatser i vårt kulturliv». En
annan deltagare i dessa kurser säger, »att Ellen Key
framställer historiens vittnesbörd i ett ljus, som förvandlar
skolans ofta fruktade torra årtal och namn till en livsvarm
och fruktbärande verklighet, vilken griper djupt i vår
tillvaro».
Ellen Keys längtan och håg att upplysa kunde inte stanna
inom den samhällsgrupp hon själv tillhörde, därtill var hela
hennes läggning och uppfostran alltför utilistiskt betonad.
Redan på Sundsholm hade hon i helt unga år hållit en
söndagsskola för gårdens folk, där hon undervisade i historia,
litteratur, naturvetenskap m. fi. ämnen. Hon lånade ut böcker
ur det lilla »folkbibliotek», som hon själv skapat med sina
små besparingar.
Folkupplysning hade varit hennes dröm ända från
barndomen. Vid några och tjugu år hade hon blivit erbjuden
plats först som lärarinna, sedan föreståndarinna vid en
kvinnlig folkhögskola i Skåne, som hennes fars
riksdagskamrater intresserade sig för. Detta föranledde en studieresa
till de danska folkhögskolorna. Där lärde hon sig emellertid
att inse, att hon var alltför ung och omogen för ett så
ansvarsfullt kall. Men i många år arbetade hon med tankarna
inriktade på att engång få till stånd en kvinnlig folkhögskola
i hembygden, en önskan som dock aldrig förverkligades.
Omständigheterna tvingade henne att i stället se till att skaffa
sig ett levebröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
