Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Förkunnande av fosterlandskärlek och fredskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 ELLEN KEY
klart. Hon hade hårdhänt satt fingret på en öm punkt, och
det framkallade ett ramaskri. Hon hade emellertid
oemotsägligt motiverat sin bild genom att uppräkna alla de
framsteg i lag och reformer och alla de stora humanitära
förbättringar i social och folklig riktning, som gjorts i Norge
under 1890-talet, och jämförde därmed det stillastående eller
rentav tillbakagående på motsvarande områden, som under
samma tid ägt rum i Sverge, där tullskydd, undantagslagar
och miljonrustningar ställde sig fientliga mot folkets
självbestämning och mot varje den minsta reform till förbättrande
av arbetarnas och de lägre statstjänarnas villkor, vilket allt
hon betraktade som en i grunden antinationell rörelse.
Hon påvisade, att vi voro tyngda av gamla institutioner,
medan norrmännen däremot voro fria att skapa nya. »Vi
böja oss under det som är, norrmännen skynda mot det
som bör vara.»
Ingen hade vid denna tidpunkt ens tillnärmelsevis Ellen
Keys mod att med helig indignation utslunga en mördande
kritik av Sverges unionspolitik. Hon uppenbarade här vad
hon själv betecknat som svenskhetens innersta väsen —
»kärleken till det idealistiskt vågsamma». Sådana uttalanden,
som de ovan omtalade, hur sanna de än voro, betraktades
som »fosterlandsförräderi», och hon smädades grovt för sin
kamp för broderfolket och för freden.
Hennes ord i denna fråga äro så märkliga, att de inte
kunna förbigås om man vill söka att få en fullständig bild
av Ellen Key. De giva ett gott prov på hennes ogrumlade
och opartiska rättsbegrepp liksom på hennes oerhörda mod,
när hennes rättskänsla blir kränkt. Hon säger: »Man har —
länge och ofta, enskilt och offentligt — i Sverge sagt: att
det vore en absolut rätt och plikt för svenska folket att
med alla medel, även krigets, bevara unionen, emedan den
är ett livsvillkor för vårt land . . . Även om så vore, att
vårt folk gkulle gå under efter unionens upplösning, då vore
detta bättre, än att vi skulle fortleva genom en oerhörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
