Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Förkunnande av fosterlandskärlek och fredskärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om kriget».[1] Men det är inte nog med detta. Om kvinnorna*
vilja dana en ny värld, där den gamla kretsgången inte
fort-sättes som hittills, då måste de resa sig upp i samlad vilja
att göra slut på det tillstånd som århundrade efter århundrade
givit det meningslösa målet åt deras modersömhet och deras
modersmödor: att under freden fostra ett allt livsdugligare
släkte för att låta slagfältens massgravar bli slutet på
dessa liv.
Hon tycker att mödrarna länge nog blivit behandlade som
jorden. Jorden, som skulle tåla allt och dock outtröttligt
giva. Och hon undrar om inte under de år som gått och
de år som komma hundratusende kvinnor skola vakna till
visshet om, att det är deras modersplikt att skaffa sig rätten
att i sin mån leda de öden, som skola övergå dem och deras
barn. Striden får religiös helgd endast om vi upplyfta våra
hjärtan till den stora, stränga och stärkande känslan av
samanscar med vårt släkte. »Vi måste åter börja det etiska
kulturarbetet där Jesus för 2,000 år sedan begynte det, när
han ställde vårt släkte i valet mellan Gud och Mammon,
mellan anden och världen.»
Vägen till förnuft i frågan om krig och fred är att »massans
ledare alltid och allestädes verka för de tänkesätt, de åtgärder,
de beslut, som ingiva denna massa kulturpatriotismens
i stället för krigspatriotismens suggestion. Och vem är
betydelsefullare bland »massans ledare än just modern .. .
uppfostrarinnan?», utropar hon. Ingen suggestion menar hon
nånsin jämförlig i sin verkan med den första uppfostrans
mäktiga ingivelser, och ingen kulturuppgift större än att
använda denna makt i humaniserande riktning.
Ellen Key tror liksom Victor Hugo gjorde i förra
århundradets mitt att: »Æn makt finnes som är starkare än
arméernas, det är den idé, vars tid är inne.» Det gäller
nu att påskynda denna tidpunkt för fredsidéns mognad.
»Varje gång en kvinna haft revoltens mod, har hon fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
