Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Ellen Key och kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man får vana vid allvarligt tänkande oeh allvarligt talande i
detta ämne.»
Ellen Key ser med religiös vördnad och helig andakt på
kärleken och hemmet, och är en sträng moralist. Just
därför hatar hon och avskyr allt »eroteri» allt slarv och lek
med kärleken, vilket hon inte nog kan fördöma. Vad
människan sår det skall hon ock uppskära. »Den till
erotiska rus hemfallne blir småningom lika viljelös, hjärtlös,
hållningslös och samvetslös som alkoholisten», säger hon.
Hon protesterar emot att sådant kallas »den nya moralen».
Hon menar att »hetärerna» i stället borde öppet bekänna
sig till denna morals urgamla beteckning otukt. Genom denna
begreppsförvirring förödes nu många värdefulla mäns och
kvinnors liv. Denna förödelse kommer icke att få en ny
moral till följd utan tvärtom en våldsam reaktion tillbaka
till den gamla sexuella moralen.
Och hon säger om detta slags kärlek att den aldrig
»andats viddernas luft. . . den luft genom vilken all livets
sugande längtan till förnyelse brusar, hela lyckotrånadens
evighetsaning, som lyfter släktled över släktled mot okända
mål. En luft som stegrar krafter i det omätliga . . . luften
över de vidder... där man och kvinna strida sina eviga
strider och lida sina eviga kval, de kval, om vilka Lukretius
visste, att dualismen var deras källa. Men att endast
enhetsviljan kan försegla denna källa — detta visste ingen tid
före vår egen.»
Ellen Key erkänner emellertid att det finns människor
som kunna älska mer än en gång och hon vill ge rätt till
denna upplevelse åt »den, som genom en ny kärlek hör
sinade källor sjunga, känner saven stiga i nakna grenar,
livets skapande krafter förnyas; den som blir mer färdig till
storsinne och sanning, till mildhet och ädelmod». Men hon
tror, att de som ha mod oeh makt till sådana upplevelser
äro få.[1] »De flesta torde hellre böra sätta in sin person-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
