Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ellen Keys människoskildring - 10. Strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes geni är inte av den skapande art som obetvingligt
kräver utlösning i dikt. Ellen Key har endast undantagsvis
skrivit en bok utan att ha känt sig uppkallad därtill av en
eller annan händelse i tiden som upprört henne eller för att
bära fram en stor idé, som hon i inspirerade ögonblick kan
se i fjärrsyn — eller för att ge en själsskildring, en människas
livskamp, helst en som kastat sitt ljus långt framför sig.
En vän fällde det träffande omdömet om Ellen Key: »Hon
är en beundransvärd syntes av intensitet och extensitet.»
Dessa ord ser man besannade framför allt vid läsningen av
hennes biografier där hon framstår klarast och enklast. En
så sträng domare som Georg Brandes ger Ellen Key en
enastående plats som kvinnlig psykolog och kritiker.
I de mer filosofiska verken kan det mången gång plötsligt
bli svårt att hålla reda på var den klara huvudströmmen
går. Den kan översköljas av en mångfald av bifloder, som
hastigt och oväntat komma ilande från alla håll och kanter
med grumlande tillsatser av färger, som äro främmande för
själva kungsådran. Denna får dock alltid till sist tillbaka sin
ursprungliga, källfriska renhet, blott man tillitsfullt söker att
följa med tills den åter vinner övertaget i värdigt majestät.
“. . . ensamheten är en gudinna vars heliga |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
