Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1826—1856 - Elsa Borgs barndom och första ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isu - Jsf&
5
kom underfund med, att tuppen i min abc-bok icke
själf värpte, utan att belöningen inlades af någon
människa. Huru jag lärde läsa mitt modersmål, minnes jag
alls icke, men så mycket djupare har den första
undervisning, jag erhöll i franska språket, fastnat i mitt minne.
Jag var då omkring 8 år gammal. Min fader måste för
sin sjuklighets skull hafva adjunkt, och så frågade han
denne, om han ville börja läsa franska med lilla Elsa:
Därtill var han strax benägen. Den första lektionen
glömmer jag aldrig. Adjunkten gick till bokhyllan och
tog fram »Numa Pompilius», slog upp första sidan och
läste igenom den först på franska, sedan på svenska och
gaf den därpå i läxa åt mig till följande dag. Jag fick
också ett lexikon för att själf söka reda på, hvad jag
icke kom ihåg. Hvilket trälarbete för en 8-åring! Det
hade ju aldrig kunnat gå utan hjälp af mina äldre
bröder, som då voro hemma under ferierna. Men o, hvilket
arbete äfven med denna hjälp! Jag vet mig icke sedan
dess hafva sett denna bok eller läst i den, men ännu i
dag vid 80 års ålder kan jag alldeles flytande utantill
uppläsa min första läxa i franska språket. Minnet af
denna svårighet har sedan varit mig en stor hjälp, ty
när jag blef lärarinna, var det min förnämsta omsorg att
progressivt meddela mina elever, hvad de skulle lära.
Från en af mina första elever, en mycket kunnig
professorska, har jag ock fått det vitsordet, att jag
häruti lyckades.–
Vid 10 års ålder blef Elsa sänd till friherrinnan
Rudbecks helpension i Sala, och där gjorde hon sig
snart bemärkt genom sin begåfning, men med sitt
utpräglade sinne för frihet kunde hon aldrig finna sig väl
i pensionstvånget. Hennes största glädje var, då hon
vid terminens slut fick syn på prostgårdsdrängen, som
skulle skjutsa henne till hemmet. Vid sin far var hon
varmt fästad, och att få följa honom på hans vandringar
i skog och mark var hennes största fröjd.
På grund af lians tilltagande sjukdom blef hon en
dag hämtad hem från Sala. Härom skrifver hon själf;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
