Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1826—1856 - Elsa Borgs barndom och första ungdom - Hvad den trofasta ungdomsvännen berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
rande inflytande. Svågern var en kunskapsrik och
dugande man, som fann stort nöje i att resonera med
sin svägerska.
Hvad den trofasta ungdomsvännen berättar.
Vi låta nu Elsa Borgs väninna, fröken Lina
Husberg, meddela ett och annat. Hon skrifver:
Samtidigt med att Elsa kom till sin syster på
Ostanbro för att läsa med hennes barn, vistades jag i
komministergården hos min moster »Theel», och då vi
sålunda bodde i hvarandras grannskap, fördes vi helt
naturligt tillsammans. Jag hade hört mycket talas om
Elsa och gjorde upp för mig, att hon skulle vara mycket
»stor och hög». Men redan vid vårt första
sammanträffande fann jag, att hon var hvarken det ena eller
det andra, ehuru hon med stor framgång och höga
betyg hade gått igenom skolan. Vi blefvo snart goda
vänner. Vid ett tillfälle sutto vi på en naturskön plats
och samspråkade. Elsa visste så mycket och hade så
mycket att berätta, som jag icke hade en aning om.
Vi utgöto våra hjärtan för hvarandra, såsom svärmiska
unga flickor bruka göra, och innan vi skildes åt, kommo
vi öfverens att hålla af hvarandra hela lifvet. Ja, vi
lofvade hvarandra evig trohet. Det är för mig en glädje
veta, att i all vår barnslighet låg det ett djupt allvar,
och i Guds kraft ha vi äfven troget hållit löftet. Medan
den ena efter den andra af våra ungdomsvänner på ett
eller annat sätt skildes ifrån oss, höllo vi båda
tillsammans, tills Herren genom döden tog ifrån mig min
trofasta vän. Hvad Gud gifvit mig genom hennes rika
vänskap, är för mig omöjligt att utsäga.
Vi två ungdomsvänner sökte träffas så ofta som
möjligt, men då det likväl i vårt tycke blef allt för
sällan, inrättade vi ett postkontor i en kullfallen, ihålig
hägg, halfvägs emellan oss. På så sätt kunde vi föra
en liflig korrespondens. Genom det inflytande, Elsa
redan vid den tiden utöfvade på andra, fick hon vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
