Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1857—1874 - Två lyckliga år i Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
dikade evangelium i Andens och kraftens bevisning, och
att deras kyrkor voro öfverfulla af nådehungrande’åhörare,
som kommo långa vägar för att höra och aldrig syntes
tröttna. Det var »gny bland de döda benen». De
frälsta själarna hade i samtal och sång en frimodighet,
som de äldre kristna icke kände till i sin egen
erfarenhet, hvarför de betraktade dem med en viss misstro och
kallade dem »de där nya.»
Jag sammanträffade icke strax med någon af ide
nya», men på samma gång jag fruktade för möjlig
öfverdrift och öfverspändhet, kände jag det innerligaste
intresse för dem. Jag bad min gamle prost gifva mig
en klar öfversikt öfver »de nyas» ställning, och hvaruti
de foro vilse. Men oaktadt allt vårt resonerande
lyckades han icke tillfredsställa mig. Det blef blott klart
för mig, att »de nyas» präster och åhörare hade, näst
af bibeln, sin mesta uppbyggelse af Luthers och
Ro-senii skrifter.
Då kom en dag en mycket begåfvad prästman, en
släkting, till prostgården och stannade där några dagar.
Hvem var glad, om icke jag! Och frågor fick han
öfvernog att besvara. På min uttalade önskan att få
veta skillnaden mellan »de nya» och oss äldre
»förståndiga» läsare, sade han slutligen: »De nya säga, att Gud
är oss människor nådig i Kristus, och det få vi erfara,
när vi tro hans evangelium.» aOch hvad säga då vi»?
frågade jag. »Vi säga, att Gud blir nådig, när vi tro.»
Med detta besked gick jag ut i skogen och
kämpade- med min Gud att kunna förstå denna viktiga
sanning. Jag upprepade prästmannens ord gång på gång,
läggande dem i bön inför Gud. »Gud är mig redan
nådig i Kristus» eller »Gud blir nådig, när jag tror».
Jag frågade: Ar det icke Guds nåd, som är grunden
för min tro? Icke är det min tro, som är grunden för Guds
nåd? »Så älskade Gud världen, att han utgaf sin ende
Son». Det gjorde han ju långt innan jag trodde! . . .
Under det jag sålunda kämpade med min Gud i bön
om ljus, sken försoningens hemlighet genom Guds
kärlek in i mitt hjärta. Den förlorade sonens Fader älskade
ock den sonen hela tiden, fastän han ej kunde visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
