Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Kallelsen till Hvita bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i$?s - nj} 33
i lunginflammation, under 14 dagar sväfvade mellan lif
och död, och huru Herren därunder till sina trötta, vid
barnets läger vakande vänner »sänkte ned det
rosenröda tåget för att draga dem upp ur misströstans kärr».
Efter att ha beskrifvit, huru hela familjen på
nyårsdagen var samlad kring det, som man trodde, döende
barnet, fortsätter hon:
På kvällen mellan 10—11 inträffade en kris i
sjukdomen; dödsprägeln försvann, och vi kunde börja tacka
för nyårsgåfvan. Just denna afton, närmare midnatt —
en underbar natt med dödsängeln så nära inom
hemmet och häftig storm med snöyra utomhus — kommer
en man, express gående från Mölnbo järnvägsstation,
med ett telegram till mig, så lydande: »Elsa Borg,
express, Nådhammar, Mölnbo. Har nu inköpt
egendomen; tillträde 1 juli, således 7 månader, tills Hemmet
kan börja. Hallström.» —
Den kunde ej gärna komma i en högtidligare stund,
denna kallelse. Jag såg i den nyss timade hjälpen och
växlingen från död till lif, att Herren är en mästare
att hjälpa, och ett tecken till, att såsom han här
uppväckt den lilla ifrån en ögonskenlig död, kunde han ock
göra mig, kalla och döda, bekväm till min viktiga
uppgift.
Nu inträffade emellertid, att sjukdomen åter många
gånger vändes mot döden. O, det var en het strid,
ty jag hade fått så många löften, att barnet skulle få
lefva, och nu ville fienden säga mig, att jag endast
tröstat mig själf med dessa löften. Det var en grufligt
svår nöd, men Elerren hjälpte igenom, sitt namn till
ära! Jag fick bli stilla, innan den yttre hjälpen slutligen
kom, och jag kunde hvila därvid, att ordet måste gå i
fullbordan antingen på ett sätt eller ett annat. Tid och
sätt fick jag lämna åt min Gud. Men o, hvad de där
heta, glödande skotten äro fasliga, när de tränga mellan
skölden och det arma, skälfvande hjärtat! Efteråt har
jag insett, att det, som timade, nog var en liten
förberedande kurs för den uppgift, hvartill jag fick
kallelsen denna underliga natt. Tänk, om det år, som ligger
E/sa Borg.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
