Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Kallelsen till Hvita bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Strax innan jag for, kom bref ifrån en, som känt
kallelse att bli bibelkvinna. Hon bor i Stockholm, heter
Fredrika E. och syr kläder. Jag bad Louise E—ff
besöka henne. Lägg henne också du, kära Maria, vid
nådastolen, att Herren sänder henne, om han vill, eljest
afstyr hennes ankomst . . .
I Göteborg fick jag af en bekant sedan Gefletiden
sex kronor för hemmet. Det var grundplåten, som
jag egenhändigt fick emottaga. Kärt! Eljest har du
väl sett af tidningen, att Herren försett oss rikligen med
hvad vi i möbelväg behöfva? Han skall äfven gifva oss
dagligt bröd, som han lärt oss bedja om. Herre Gud,
så själf ut senapskornet och gif det den växt och
utgrening, som du ser god och möjlig!
Behofvet af ett hem för fallna kvinnor i Stockholm
tyckes trycka pà mycket. Somliga tro, att vårt hem
skall bli ett sådant; andra, att det skall växa ut till ett
sådant. Herren styre! Jag känner mig icke alls duga
därtill, ty till sådant behöfs en särskild kallelse.
Om vistelsen i London skrifver Elsa Borg helt kort:
Mycket vore att säga om den, men det är för
mycket att ens begynna. Herren låter det nog komma
fram »by and by» (småningom). Nog af, han har gjort
efter sitt ord. Ilan har varit med och välsignat sitt
fattiga barn på resan och låtit sina änglar bära henne
på händerna, så att hon ej behöft stöta sin fot, äfven
där det varit stötestenar, ty sådana måste ju finnas i
främlingslandet. Allt har icke smakat väl men
visserligen varit en god skola, och Herren har äfven låtit sitt
barn smaka och se, huru ljuflig han är.
Sedan Elsa Borg personligen fått sammanträffa med
Maria Sasse, låter hon oss genom följande rader af den
I2:te aug. 1876 blicka in i sitt hjärta:
Herren, outsäglig i nåd och förbarmande, gaf mig
en så stor gåfva, då han lät oss råkas och förstå
hvarandra rörande helgelsens hemlighet. Detta stycke är
visserligen viktigare, än man vanligen tror, ty Guds lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
