Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Den första julen och det första nyåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V
och väljet1 just den, som, i dag är inne och nu har
skridit emot sitt slut. Jag måste dock säga, att denna
dag ger en bild af solsidan. Det kan ju följa en bild
af skuggsidan en annan gång, ifall den ej redan
förekommit genom hvad som är nämndt om vår »vilding»
samt om den sinnessjuka flickan och de för hennes
skull ytterst tröttsamma nätterna.
Ja — knappt är morgonbönen slut, förrän
mottagningen begynner. I dag infinner sig en gumma, som
vill köpa ett par byxor åt sin man och låna pengar af
mig. Därefter hjälper snickaren mig med rullgardiner
i öfre rummet. Medan detta pågår, kommer Lotten
Wasenberg för att hjälpa oss ordna ett lånbibliotek.
Vi ha fått löfte om böcker af Stiftelsen för ioo kr. om
året, dels för biblioteket, dels till gratisutdelning. Var
det inte snällt? Som vi voro sysselsatta härmed, fingo
vi besök af vår käre jude, Efraim, en bekant från
böneveckan. Hans hjärta är öppet för Guds ord, och han
hör gärna på, när vi säga, att Jesus är Messias. Han
är så glad åt sångerna om Israel, och vi tycka om
honom med hans utpräglade nationalitet. Många frågor
gör han oss ock, som det är kärt att besvara. Efter
mycket trugande åt han middag med oss, hvilket ban
förut alltid afböjt. Han gick från oss till pastor
Lindström för att få ett samtal med honom.
Strax sedan vår Efraim aflägsnat sig, fingo vi
besök af en ung norrman, som varit i vårt grannskap,
sedan vi kommit hit. Han är sjöman, en älsklig ung
gosse med ett fint sätt att vara. Han har alltid varit
så tyst, då jag talat vid honom, och vi ha nu fått veta,
att han dagligen förgäfves sökt arbete. Jag sände då
med honom några rader till föreståndaren för
ynglingaföreningens härbärge, herr Hjertman, och frågade om
han kunde skaffa honom något arbete. Därifrån
återkom han nyss strålande glad och helt öppenhjärtig.
Han har druckit kaffe med oss (som bestods i dag,
emedan våra bibelkvinnor hafva byk), och berättade
därvid, hur »bange» han stått vid dörren och ej velat
gå in, men hur en herre vänligt uppmuntrat honom
att stiga på, och hur han blef »helt frisk», då herr
Hjertman lofvade skaffa honom arbete och taga honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
