Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Tankarna på ett »Skyddshem» börja förverkligas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Så kom den andra, att Julia lämnade oss. Hon
fick anbud på plats hos kristna, så att jag kände mig
fri att lämna henne. Emellertid krånglade hon, så att
hon icke kom dit och har sedan icke sagt, hvar hon
är. Fara värdt är, att det blifvit bara elände med
henne, men för oss var det en obeskriflig lättnad att
blifva henne kvitt. Det kan ej med ord utsägas,’ huru
vi haft det. Ljusare stunder hade hon dock ibland.
Innan hon gick, gaf hon oss alla tänkespråk. Maria
Sasse fick: »Låt icke af att tukta pilten, ty om du
tuktar honom med ris, frälsar du honom (»henne») ifrån
helvetet.» At bibelkvinnan Anna Nyström gafs: »Bättre
bo i en vrå på taket än med en trätosam kvinna»,
hvarmed hon menade sig själf. Och jag fick: »De som
med tårar så, skola med glädje uppskära och bära sina
kärfvar.» Profetere hon sant, stackars barn! Jesus
löse hennes själ ur djäfvulens våld, som närmar sig
lekamlig besatthet!
Så snart Julia gått, kände Ida det alltför trångt i
vårt hem. »Jag tror, jag blir tokig af allt Guds ord>,
sade hon. Vi erbjödo henne att stanna kvar här och
lära sig stryka m. m., men det blef henne omöjligt.
Syndens lockelse var alltför stark. Tänk, nära 40-årig
och så bunden! När jag sista dagen talade med henne
under ett par timmars tid och föreställde henne det val,
Gud nu gaf henne, sade hon: »Men då skulle jag ju
afstå från allt roligt i världen» ! O, hvilken »taskspelare»
djäfvulen är, och huru han kan förvända ljus och
mörker! Jag erbjöd mig att ånyo följa henne till »byrån»,
men allt var omöjligt. Hon gick sin egen väg. Vi
gräto här allesammans och talade med henne, och hon
sade själf, att det var som att gå till döden, men hon
gick ändå, arma barn. Nu ropa vi till Herren, att han
skall lossa henne ur lejonets klor. Hvad som lockade
henne, var den rika utsikt till »förtjänst», som fanns
denna tid, dels innan sjömännen här lämna staden, dels
då det blir öppet vatten och främmande sjöfolk
kommer in. O, hvilket gräsligt handtverk och huru oblygt
hon afslöjade dess mysterier, som om det varit det
naturligaste i världen! Gud vare henne nådig, att själen,
om möjligt är, kan blifva frälst, om ock genom eld!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
