Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Andra julen vid Hvita bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/975" - 1%}} ö9
De barrikaderade bland annat förstugudörren, så att
ingen kom hvarken ut eller in, och buro sig på många
vis därjämte så fult åt, att det ej kan omtalas. Vi
hade på kvällen en rådplägning, hvad vi skulle ta oss
till med dem. Något måste göras, därom voro vi ense
— men sättet? Det gamla förslaget dök upp att
tillkalla polis. Men då vi ej önska göra allvar af att
»sätta in våra pojkar», låta de ej skrämma sig af
polisens härvaro. På natten fick jag af Herren ett förslag,
som på morgonen med acklamation antogs af
bibelkvinnorna, nämligen att vi på måndags e. m. skulle hafva
kaffekalas med goda bullar och därtill inbjuda en af
anförarna samt sedan bevisa honom all möjlig vänlighet
och uppmärksamhet. Sagdt och gjordt. Företaget
sattes i verket. Vi fruktade, att vår gäst ej skulle komma,
men i tanke att det var ett vanligt »pojkkalas» gick
han. Först när han inte såg några- flere inbjudna,
började han bli tvehågsen, och just vid porten frågade
han bibelkvinnnan, som hämtat honom, om ej några
andra pojkar skulle komma. Svaret fick han ej, förrän
det var för sent att fly, och så segrade väl
nyfikenheten, eller hvad medel Gud begagnade. Nog af, in kom
han och bjöds genast till kaffebordet. Men han
darrade på handen och såg flat ut. Sedan visade vi honom
stora bibliska taflor, och så sjöngo flickorna för honom.
Han var helt intresserad. Jag hoppas, det ej skall bli
utan frukt. Vi ha fått så på hjärtat att bedja för
honom. I morgon, v. G., ämna vi ha kalas för den andra
anföraren. Vi våga ej ännu taga mer än en i sänder.
Måtte så många, som få det lagdt på sina hjärtan, bedja
för »mina elaka pojkar», att de må bli Guds barn och
lika trogna i hans tjänst som hittills i att gå satans
ärenden!
Vår »nyårsgåfva», den stora arbetskarlen, växer
synbarligen i nåden och vår Herre Jesu Kristi kunskap.
Några af de vildaste ynglingarna tyckas ha stillat sig.
De sitta »klädda och vid sina sinnen», men vi våga ej
hoppas alltför mycket. Dock månne någonting är
omöjligt för Herren?
Han, som föreställde den, »som för röfvarena kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
