Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1878—1879 - Några intryck från en andra vistelse i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nn - im
vårt lif, vår kraft, vår psalm, vår sång. Vi i honom,
inneslutna i honom, skyddade för alla fiender, bevarade
för alla faror, omhuldade och burna med alla våra
bördor. Vi i honom, vår tillflykt, vårt fäste, vårt beskärm.»
Ja, Herre, öppna oss ögonen att se, hvad vi hafva i dig!
... En af diakonissorna har presenterat mig för en
snäll präst här, Mr Figgis, som jag skall höra i afton.
I ett senare bref från London heter det vidare:
Du kan ej tro, hur vänligt Mr Figgis tog sig
af mig. Han kom två gånger dit, där jag bodde, gaf
mig en stor bok, som han skrifvit, samtalade och bad
med mig. När man besinnar, att han tillhör de stela
engelsmännen, så är det ännu mycket märkvärdigare. Om
jag nu blott mindes, hvad han sade! Men Herrens
Ande påminner nog efter hand. Han har lofvat
påminna oss om allting.
Ett yttrande, som jag minns och hade godt af, var
detta: »Vi kunna aldrig känna någon törst efter Herren,
utan att han själf väckt den. Och han uppväcker
aldrig någon törst, som han ej själf vill tillfredsställa.»
I ett enskildt samtal yttrade han också bland annat:
»Hvad vi böra söka, är ej i första hand att blifva
lyckliga — det skulle egentligen vara ett själfviskt syfte —
utan att helt vara Herrens.»
Mycket kärt var det att höra honom, särskildt på
hvardagskvällarna. Innan han började ett föredrag,
uppläste han en mängd bibelställen, som rörde det ämne,
han ville tala öfver, och sammanfogade sedan allt så
ljufligt till en skön kedja . . .
Men hvilka underliga medel har ej Herren att
fostra! Mr Figgis’ unga, älskliga hustru är på en anstalt
för sinnessjuka.
Vid hitkomsten från Brighton tog jag vägen till
makarna Boardmans kära hem, fick det hjärtligaste
mottagande och ett par timmars enskildt samtal med Mrs
Boardman. Men du må tro, hon sparade mig inte. Hon
skar så djupt i »själfvet», att clet riktigt sved i själen.
Hon visade ock så enkelt på Jesus, att jag ibland var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
