Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1878—1879 - Första julen i nya Skyddshemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de kläder, hennes flicka fått, men egentliga afsikten var
i stället att »träta*, för att hon tyckte grannkvinnans
barn fått vackrare kläder.
Tid var utsatt för gröthämtningen, men på kvällen, då
all gröt var slut, kommo ännu gummor, af hvilka
somliga foro ut i häftiga okvädinsord, sägande bland annat:
»Hur kan ni ta’ emot pengar af allmänheten och så ej
hjälpa clen fattige?» hvarpå följde tillvitelser af värsta
slag. Genom sådant pröfvas, om vi vilja tjäna för Jesu
skull eller för att få beröm.
I skymningen gick jag först ned till Skyddshemmet,
där clen vackra salen var på det festligaste ordnad och
upplyst. En väldig gran stod där, behängd med allt
möjligt tilldragande, och de högtidsklädda kvinnorna
hade själfva föreslagit att, när jag steg in, få
uppstämma: »Var hälsad, sköna morgonstund!» Därefter dracks
kaffe, hvartill en troende bagare skänkt 2 ofantligt stora
saffranskakor. Detta jämte det hembakade brödet m. m.
bevisade, att det finns rik tillgång i vår Faders
förrådshus. Sedan tändes granen, då en hvar fick uppläsa ett
bibelspråk, och så sjöngos några julsånger. Därefter
läste jag den alltid nya och kära jultexten och sade
några ord däröfver, hvarpå vi alla böjde knä inför vårt
lifs Gud och bådo om välsignelse öfver vår helg. Så
skredo vi till utdelningen af julklapparna, hvaråt våra
kvinnor gladde sig som små barn. Själf fick jag i rikt
mått känna välsignelsen af att få dela ut af Herrens
gåfvor och insåg mer än förut sanningen af det ordet:
»Saligare är gifva än taga».
Jag och de båda sjukvårderskorna återvände sedan
hit till »vårt». Granen här såg helt tarflig ut, jämförd
med den vid Skyddshemmet. Den bar nämligen endast
ljus och detta ganska sparsamt, till en påminnelse om
att bibelkvinnokallet är ett försakande kall, och att dess
förnämsta glädje är att dela ut åt andra. Här
upprepades f. ö. ungefär detsamma som vid Skyddshemmet.
Ännu ha vi ej denna helg märkt något Andens
blåsande vid våra bönestunder. Herren har dock gifvit
oss en själ, en Rättvikskulla, som en gång var Guds
barn men sedan under flera år gått borta från Herren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
