Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1880 - En episod från skyddshemsverksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
kvinna, hvars sorgliga historia han berättar. Hon hade
för ett par år sedan kommit upp till Stockholm för att
få tjänst, hvilket misslyckades. Hösten 1878 blef hon
prostituerad och hade sedan uppehållit sig i närheten
af artillerikasernerna. Nu hade hon hållit sig undan för
polisen, uppkrupen i kölden på en höskulle, där hon
varit utan mat flere dagar. Då hon blef upptäckt, var
hon afmagrad som ett skelett och liknade mer ett djur
än en människa. »Hennes paltor äro fulla af ohyra»,
fortfor löjtnanten, »och duga endast att kastas i en
ugn.» Uppfylld af funderingar, hvar hon skulle göras
af, hade han råkat en kristen sjökapten, med hvars båt
han ofta rest, och bedt honom om ett råd. »Kapten
E.», fortfor löjtnanten, »svarade mig med en liten
bibelförklaring, men jag sade: ’Här är icke tid för
bibelförklaringar utan för handling.’ Säg mig kort och godt:
livad är att göra?» Han gaf mig då adress till
Magdalenahemmet vid Ersta och Bibelkvinnohemmet, 28 Nya
gatan. ’Godt’, sade jag, ’det var praktiskt.’ Jag gick
först till Ersta, men där var fullt, hvarpå en diakonissa
följde mig hit. Nå väl, finns här plats?» »Tyvärr», sade
jag, »är vårt skyddshem öfverfullt, och flere vänta på
inträde.» Löjtnanten, mäkta vred och med en stämma,
som säkert hördes öfver hela bönsalen: »Finns då ingen
svinstia att taga in henne i? Hon är ju icke van vid
annat.» Jag insåg genast, hvad här måste göras. Han,
en oomvänd man, bar kvinnans räddning på sitt hjärta,
och de kristna skulle icke kunna göra utväg. »Plats
finns ej», sade jag smen vi skola göra plats. Hon
skall tagas emot hos oss.» Ingen kan föreställa sig,
hvilken förvandling officerens ansikte undergick; han blef
som ett lamm. Tydligen var han en handlingens man
och ville se kristendomen förverkligad. Sedan jag
skrifvit ett erkännande, att kvinnan mottogs hos oss, bad
han att få stanna kvar öfver bön, och när sången
började, såg han alldeles hänförd ut samt utropade: »O, så
vackert! Detta är ombyte för mig, som kommer direkt
från kasernen.» När talaren anförde en berättelse om
en fattig gumma och hennes lille gosse, böjde han sig
ned mot mig och sade: »Detta är alldeles en
beskrifning på min egen barndom», hvarpå han berättade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
