Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1880 - Ur brefsamlingen - Tankar på ett barnhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
sorgstankar, om jag också ej bär direkta bördor; men
Jesus förmår, och jag litar på honom. —–
Den 7s 1880.
Jag har undrat, om jag skulle skrifva, medan jag
»ligger nere», men kanske Herren lyfter upp mig,
därigenom att jag får språka med dig. — — — Det är
Skyddshemmet, som jag tagit mig för att »bära>, och
som jag lika litet orkar med som mannen med kyrkan.
Jag vill lära och öfva den konsten att icke »ta emot»
omsorgerna, när de komma, utan »låta allt gå till
Konungen» — men o, så oläraktig jag är just i denna
punkt! Och så trött jag blir, när jag ligger i
misströstans dy! Käre Fader, tack, att jag slipper »bo och
trifvas där»!
Tankar på ett barnhem.
Ur rundbref den 1 "/r, 1880.
Naturens vårtid är kommen! Herre, gif vår i mångas
hjärtan! Här förflyta knappast tvänne dagar något så
när lika. Liksom vårhimmeln framter växlande skyar,
så låter Herren erfarenheterna växla i vårt arbete, men
han är densamme, lofvadt vare hans namn! Alltsedan
påsken hafva vi haft 5 barn här på Bibelkvinnohemmet.
Ett barnhem ser ut att vara alldeles nödvändigt till
hösten, och vi bedja Herren därom, när hans tid är
inne.
Vi ha ock här en stackars kvinna, som väntar ett
barn, samt 3 bibelkvinnor af förra kursen, som äro
klena och behöfva hvila. Därjämte ha vi haft hos oss
en f. cl. skollärarinna, hvars historia är sorglig. Hon
råkade i vidlyftigheter och måste afbryta sin bana samt
var nära att förlora förståndet. Man kan knappast vara
i ömkligare belägenhet, än hon var vid sin ankomst
hit. Vi tro, att hon nu tagit emot syndernas förlåtelse,
och hoppas, att hon åter skall bli en nyttig medlem i
samh-ället. Hon skickade mig nyss Rut 2: 12. Sådana
uppmuntringar ger Herren emellanåt, på det att vi icke
skola gifva oss öfver. Honom vare ära för allt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
