Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1881—1882 - Sinnessjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 10
stått i förskräckelse att ej blifva frälst och däri, att hon
tyckte sig se djäflar med horn, trodde jag Herren ville
ha henne hit. Vi finna henne ej så tråkig men litet
egendomlig. Vi äro emellertid vana vid värre.
En dag för ett par veckor sedan stannade en droska
här nedanför, medförande en alldeles sinnesrubbad flicka
om 19 år. Hennes ledsagare, en troende man från
skärgården, förklarade, att vi måste ta emot den sjuka, ty
han visste sig eljest ingen råd. Han hade rest in med
flickan utan betyg och utan alla de förberedelser, som i
så stor mängd fordras för intagning å Konradsberg. Till
Diakonissanstalten hade han förut varit, men där kunde
hon ej mottagas. Jag gick ut till vagnen; flickan skrek
och vrålade som ett vilddjur och var svår att åse. Det
var så mycket hemskare, som hon emellanåt äfven förde
andligt tal på sina läppar. Hon har varit ett Guds
barn och lär ha blifvit skrämd genom hård behandling
af sin ogudaktige fader. Det var grufligt svårt att
emottaga henne men ännu värre att afvisa henne. Saken
var ju så behjärtansvärd. Vi framlade den gemensamt
inför Herren. Mina flickor voro villiga, och den sjuka fick
komma. Själf var jag dock både bäfvande och
mot-sträfvig och ej så underligt det! Första natten var
förskräcklig. Flickan ville ingenting ha på sig, sparkade
och slog omkring sig, hvarken sof, åt eller drack.
Stundom spottade hon oss rakt i ansiktet, svor och tjöt.
Ett par nätter nödgades vi tillkalla karlar för att vakta
henne. Naturligtvis bådo vi för henne. Doktorn kom
men kunde intet göra och förklarade fallet hopplöst.
Tre personer måste vara hos henne, bytande ut
hvarandra om nätterna. Ingen vågade vara ensam med
henne. En natt kom vår gamla bibelkvinna Lena hit
för att hjälpa till att vaka hos den sjuka. Hon lät de
andra två somna, sägande: »Jag skall väcka er, då det
behöfs.» Där satt hon nu ensam men mötte fienden i
Jesu namn. Det dröjde ej länge, förrän flickan började
bedja om sanningens Ande. Sedan somnade hon lugnt,
och Lena satt ensam hos henne hela natten. På min
fråga nästa morgon, hur det hade gått, svarade Lena:
»Jag skötte henne med Jesus-namnet, och fienden måste
fly.» Detta var vändpunkten. Förbättringen var märk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
