Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1883 - Sjukhemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii7
I dag är hela min lilla trupp jämte andra vänner
ute och missionerar bland de stackars tjänstflickor, som
hvarje höst resa upp till Stockholm för att få plats,
något som sällan lyckas. Biljetter utdelas vid
kommissionskontoren till en kaffebjudning på Valhalla, där de
få höra Guds ord och äfven få goda råd.
Den 5 :te juli utflyttade Sjukhemmet till sin af Gud
gifna fristad i skärgården. E. B. skrifver om vistelsen
därute:
Herren gaf oss alla mycken trefnad. Missionsarbete
fattades ej, icke heller arbete för våra händer. Vi voro
flitiga att samla, hvad vår Fader gaf i skog och mark.
Vanligen voro vi 15 personer, inberäknadt mig, som
stannade de första sex veckorna, tills allt kom i full
gång. Herren fyllde dagligen och rikligen våra behof.
En gång skulle vi köpa strömming af en grannfamilj,
men de hade blott fått en enda. På kvällen bådo vi.
Herren, att deras fiske skulle lyckas, och följande
morgon kommo de och skänkte oss en hel korg strömming
utan att veta, att vi hjälpt dem fiska.
Efter Elsa Borgs död ingick till den, som samlat
dessa »minnen», följande bref, som på ett målande sätt
ger oss en inblick i lifvet vid Sjukhemmet.
Brefskrifva-rinnan säger:
Sommaren och hösten 1883 hade jag den stora
förmånen att få tillbringa vid den nu hemgångna,
moderliga vännens, Elsa Borgs hem, dels i Stockholm, dels
ute i skärgården. Hennes helgjutna, kristliga
personlighet med ett af Gud helgadt, gladt mod spridde solsken
i hemmet. Knot och klagan trifdes ej i hennes närhet.
Jag minns såväl, hur en nervsjuk flicka, som började
beskrifva sina lidanden, blef afbruten med de orden: ’Här
sysselsätta vi oss icke med våra sjukdomar utan med
den store Läkaren.’ Vid ett annat tillfälle yttrade E.
B.: ’En nervsjuk liknar ofta ett instrument, hvarpå satan
får spela efter behag’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
