Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1884—1885 - Ur ett bref till fru Boije - Barnhemmet N:o 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
Ur ett bref till fru Boije.
(Från vintern 1885.)
. . . Barnhemmet n:o 2 är så trefligt. I början
slogos nog barnen, men de äro redan, Herren vare lof,
bra mycket stillare.
Arbetet växer under vår käre Herres beskärm. Det
är ett under för våra ögon. En liten kär tilldragelse
kan jag berätta. Dagen fore julaftonen fingo vi besök
af tvenne herrar, som sade sig vilja bereda barnen en
liten julglädje och därtill lämnade 50 kronor. En gocl
tid därefter fingo vi veta, att den ene af dessa herrar
var Prins Oscar. Alla prinsarna lära ha varit ute på
liknande kärleksfulla besök. Nog är det stort att ha
ett sådant konungahus! Herren vare lof för allt godt!. . .
Du kära Maria, som ännu håller i dig med min
resa till Finland! Om jag kan finna det vara Herrens
väg, så att han ger mig några ärenden för. sin räkning,
vill jag gärna resa, men för mitt nöjes skull eller för
att hälsa på mina vänner vågar och vill jag ingenstädes
resa. »Vår färd» genom lifvet är full af »realities»
(verkligheter). Vi ha att gripa dem för att gå vår
Konungs ärenden, men att följa vårt eget tycke ha vi
ingen rätt till. Detta blir mig mer och mer viktigt,
liksom tiden synes mig mer och mer kort.
Den 4 februari tog Herren hem vår älsklige broder
Boardman. Ung och frisk som en örn var han i
arbetet intill det sista. Den 27:de jan. lär han med
mycken smörjelse ha talat om att vara sinnad som ett barn.
Natten därefter fick han slag men fick ännu dröja kvar
åtta dagar, tills han i full frid och glädje insomnade.
O, hur kort lifvet ändå är! Och hvarför är jag ännu
skonad, om icke för att gå min Herres ärenden, hvar
han vill, och hur han vill?
Barnhemmet N:o 3.
Mot slutet af år 1885 skrifver Elsa Borg:
Vi tala vid vår Gud om ett barnhem n:o 3 och
vänta att få det snart. Herren är rik öfver alla dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
