Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1892—1893 - Barnhemmet N:o 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i$TL - l%cl3 159
modern, tog henne därifrån och lämnade henne här. De
andra tvenne äro syskon, 11 och 5 år. Fadern rymd,
modern har hela vintern varit sjuk i lungsot, stor
fattigdom. Bibelkvinnorna ha flitigt besökt henne. Nu är
modern död, och barnen äro hemlösa. På grund af
Herrens ord: »Den som mottager ett sådant barn i mitt
namn, han mottager mig», våga vi sålunda utvidga vår
redan mer än talrika familj. Barnens antal är nu 80,
men tack vare vår himmelske Faders nåd och goda
vänners rika gåfvor äro de alla rena och snygga, så att det ären
lust att tänka sig skillnaden redan i det lekamliga, huru
mycket mer, då man besinnar förmånen af Guds
ords inflytande. Vänner, bedjen för oss! Tack, att 1
gören det!
Redan i april var det nya barnhemmet i ordning.
»Femman» fick flytta in i det lilla huset, 53
Vermdö-gatan, där först »Ettan», sedan »Trean» vant inrymda.
Just vid denna tid erhöll Elsa Borg från en i
Amerika bosatt hustru ett bref med följande innehåll:
»Jag känner eder icke till ansiktet, men jag vet
genqm edert verk, att ni är en varelse, som Gud får
använda såsom ett »barmhärtighetens käril» . . . Jag
erhöll i går afton underrättelse om, att min syster i
Stockholm dött, efterlämnande 3 fader- och moderlösa barn
utan tak öfver hufvudet och utan en krona att lefva af.
När jag grät öfver att hvarken jag eller någon annan
af de få anhöriga, de äga, kunde göra något för dem,
gaf min man mig det rådet att skrifva till eder och bedja
eder göra något för dem. O, att ni kunde taga dem i
eder vård! Att ni vill, det vet jag . . . Stackars barn!
Deras historia är sorglig. För omkring 20 år sedan
gifte sig min syster med en, som hon trodde, hygglig,
ung man, skräddare till yrket. Snart märkte hon dock,
att han ofta tittade in på krogen. Med hvarje år blef
han allt värre. Var borta från hemmet hela veckor i
taget i fylleri och spel.»
Så följde den vanliga, sorgliga historien, huru
mannen bar bort hustruns bästa klädesplagg, söp och spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
