Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Uttalanden om E. B. af bibelkvinnor och andra, som stått henne nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ö2
Tant såg mitt tviflande leende och vände sig helt ifrig
till mig: »Jaså, lilla barn, du tror, att Gud inte kan
hjälpa? Du tycker, att det här är för obetydligt att
bedja om? Skulle inte Gud bry sig om, att den föda,
som skänkts oss af kärleksfulla människor, fördärfvas?
Skulle råttorna få äta upp för oss — barnen?» Och
hon bad^så trohjärtadt segervisst, att Gud skulle råda
bot just i detta särskilda fall. Ett par dagar senare
befanns en liten råtta ligga död framför kakelugnen i
tant Elsas rum, och strax såg hon häri ett svar på
bönen samt tackade med fröjd sin Gud . . .
*
Fru H. E.:
. . . De tvänne hufvudtankar, som jag för 25 år
sedan förde med mig från vistelsen på »hemmet», voro:
Den ena: Man kan tjäna Herren i allt, som man gör,
till och med i de enklaste, husliga göromål. Allt
åt Herren! Den andra tanken: Det är en förmån
att få göra något åt Gud, att få vara med och tjäna,
och detta, om saken förefaller aldrig så svår . . . Jag
minns så väl, att när helst vi träffade människor vid
Hvita bergen, delade P3. B. ut små skrifter, och jag
kände mig själf mycket förödmjukad, då jag såg, hur
hon alltid tänkte på andras bästa till och med under en
liten spatsertur. Hon försummade aldrig ett tillfälle att
utså den goda säden . . . En morgon var hon mycket
betryckt och sorgsen, något för henne högst ovanligt.
Under morgonbönen bad hon också mycket om
förlåtelse för otro. Jag vet ej, på hvilket sätt hon hade
frestats af otro, men glömmer aldrig, hur ångerfull hon
var »öfver att den, som lärde andra förtrösta på Herren,
själf skulle misströsta.» Hon vann också i striden och
var snart åter glad och trosfrisk.
Jag kommer ihåg ett annat tillfälle, då hon en
söndag bad vid morgonbönen. Hon syntes tala alldeles
ansikte mot ansikte med Gud, och en känsla af
högtidlig bäfvan föll öfver oss alla, så att när vi efteråt
gingo till våra rum, vågade vi knappast tala. Jag kan
icke* beskrifva, hur det var, men den stunden har jag
aldrig glömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Mar 5 21:17:05 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/elsaborg/0280.html
